Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först då dörren var stängd, tog Charles
vexeln, såg sig hastigt om i rummet och öpp-
nade den. Han stirrade ett par sekunder på sitt
namn, derpå lade han sig tillbaka i stolen och
drog ett djupt andetag. Det var som han hade
tänkt, underskriften var falsk.
Han lutade sig åter framåt. Länge satt han
och betraktade sitt eget namn och lade märke
till huru illa det var efterapadt.
Han tänkte knappast någonting, medan hans
skarpa öga följde hvarje linie i namnteckningen.
Hans sinne var så upprördt, och så underligt
voro hans känslor blandade, att det dröjde en
stund innan han fick medvetande om huru myc-
ket de hade att förkunna, dessa famlande skrift-
drag på det blåa papperet.
Han blef så besynnerligt tjock i halsen, det
kittlade litet i hans näsa, och innan han visste
ordet af, föll en tår ned på papperet.
Han såg sig hastigt om, tog sin näsduk och
torkade noga bort den våta fläcken från vexeln.
Han tänkte åter på den gamle bankiren vid rue
Bergère.
Hvad angick det egentligen honom, att Al-
phonses svaga karaktär nu ändtligen hade gjort
honom till förbrytare; och hvad hade han för-
lorat? Intet, ty han hatade ju sin forne vän.
Ingen kunde säga, det var hans fel att Alphonse
var en förlorad man; han hade ju delat ärligt och
aldrig skadat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
