Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan tänkte han på Alphonse. Han kände
honom tillräckligt för att veta, att när den fine,
rene Alphonse var så djupt sjunken, måtte han
ha kommit ut på en udde af lifvet, färdig att
störta sig ut derifrån, innan skammen hann nå
honom.
Vid denna tanke for Charles upp. Det fick
ej ske. Alphonse skulle ej få tid till att skjuta
sig en kula för pannan och dölja sin skam i den
blandning af medlidande och hemlighetsfull fasa,
som följer sjelfmördaren. Då fick han ju ingen
revanche, då var det ju för intet som han gått
och närt sitt hat, tills han sjelf blifvit en dålig
menniska. Hade han för alltid mist sin vän, så
skulle han åtminstone blotta sin fiende, och alla
skulle få se hvilken eländig, föraktlig karl han
var, denne förtrollande Alphonse.
Han såg på sitt ur; klockan var half fem.
Charles visste i hvilket café han kunde träffa
Alphonse vid denna tid; han stoppade på sig
vexeln och knäpte ihop sin rock.
Men på vägen skulle han gå in på en polis-
byrå, öfverlemna vexeln till en civil konstapel
och sedan skulle denne vid ett tecken från Charles
plötsligt träda fram midt i caféet, der Alphonse
alltid var omgifven af sina vänner och beundrare,
och säga högt och tydligt, så att alla kunde
höra det:
»Monsieur Alphonse! Ni är anklagad för
förfalskning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
