Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom dem och hvars öga följer hvarje enskild
man — som ser allt och ej glömmer något.
Men i dag ha de en fiende, som ej är lätt
att få bugt med. De stå der de stå, dessa en-
gelsmän, och trängas de ett steg tillbaka, så ta
de igen det i nästa ögonblick. De ha inga örnar
och ingen kejsare; när de slåss, tänka de hvarken
på krigsära eller på hämd, men de tänka på
hemmet. Att ej få återse gamla Englands ekar
är den tyngsta tanken för en engelsman — men
nej, det är någonting, som är ännu värre: att
komma hem med skam. Och när de tänka på,
att den stolta flotta, som de veta ligger norrut
och väntar på dem, att den skulle vägra dem
hederssalut, att »old England» ej skulle känna
igen sina söner — då gripa de fastare om ge-
väret, de glömma sår och blodet, som flyter;
tysta och allvarliga, med sammanbitna tänder,
försvara de sin post och dö som män.
Tjugu gånger sprängdes carréerna och slötos
igen, och 12,000 tappra engelsmän föllo. Kusin
Hans kunde förstå, att Wellington grät, då han
sade: »Natten eller Blücher!»
Kaptenen hade emellertid lemnat Belle-Al-
liance och spejade omkring i gräset bakom bän-
ken, medan han fortsatte sin berättelse, som blef
allt mer och mer liflig: »Wellington var nu i
sjelfva verket slagen, han måste lida ett totalt
nederlag; då» — utropade kaptenen med dyster
stämma, »då kom han der!» Och i det samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
