Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidorna. Hon hade ingalunda skälmska, ljusblåa
ögon, utan allvarsamma, mörkgråa — kort sagdt,
hon var så olik den älskade som möjligt.
Efter den första förlamningen började kusin
Hans’ blod att koka; en vild smärta bemäktigade
sig honom; han rasade mot kaptenen, mot fröken
Schrappe, mot onkel Fredrik och Wellington
och hela verlden.
Han ville krossa den stora spegeln och alla
möblerna och derefter hoppa ut genom hörn-
fönstret; eller också ville han ta sin mössa och
käpp, störta utför trappan, lemna huset och aldrig
mera beträda det; eller också ville han åtminstone
ej stanna här längre än högst nödvändigt.
Hans stämning blef efter hand lugnare; men
ett djupt vemod lade sig öfver honom. Han
hade känt den outsägliga smärtan att svikas i sin
första kärlek, och då han såg sin egen bild i
spegeln, skakade han medlidsamt på hufvudet.
Kaptenen inträdde åter, fin och putsad. Han
inledde ett samtal om politiken för dagen. Kusin
Hans hade svårt att afgifva ens korta, allmänna
svar; det var som om det intressanta hos kapten
Schrappe hade alldeles dunstat bort. Och nu
mindes Hans, att denne på hemvägen från fäst-
ningen hade lofvat honom hela fältmanövern i
Skåne vid qvällsbordet.
»Var så god, det är serveradt!» sade fröken
Betty, i det hon öppnade dörren till matsalen,
der det var tändt ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
