Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning tjäna Gustafs ord till Per Brahe d. ä., skrifna i Viborg
den 9 oktober: „Detta hela land är nu sä fördärfvadt att
det sent eller aldrig stär till att upprätta!*
Under konungens bortavaro hade förhållandena äfven
i Helsingfors gestaltat sig rätt brydsamma. 1 hamnen lågo
åtskilliga krigsfartyg, och de i borgarenas gårdar
inkvarterade1) båtsmännen och knektarna, hvilka ej utfått sina
månadspengar, kräfde öl och mat. Amiralen Hans Larsson
Björnram kunde ej hindra sina underordnades pockande
och öfvervåld, hvarför han anhöll att få fördela krigsfolket
på den omgifvande landsbygden, där det lättare vore i
tillfälle att af bönderna erhålla lifsfömödenheter. Konungen
underrättad härom afsände genast (den 12 november) från
Borgå ett öppet b ref, adresseradt till krigsfolket i
Helsingfors. 1 detta vamades båtsmännen och knektarna på det
allvarligaste att vidare låta sig komma till last hugg och
slag mot borgarena och desses hustrur. De hade blifvit
samlade för att „kriga mot de okristna ryssarna och ej för
att utan återvändo fulla svärma nätter och dagar*.
Konungen påskyndade nu sin resa och befann sig
redan den 14 november i Helsingfors. Där anställde han
räfst med krigsfolket och vidtog omfattande åtgärder till
landets försvar.
Naturligtvis försummade icke stadens borgerskap att
frambära sina bekymmer och bland dessa var säkerligen
klagan öfver den nödtvungna bosättningen på orten den
icke minst höga. Då konungen utsträckte sin vistelse i
staden ända till den 1 december, hade han god tid att själf
och lansmansgastningen, att om förhållandet e] blefve bättre, han åmnade
låta „en part springa af lånsmansgårdama, så att det skall knaka i deml*
’) Detta kandes val för borgarena så mycket mer betungande, som
konungen den 4 april 1554 tillerkänt dem „frihet på någon tid* för
knektgastningen. — Vaaranen, VIII, s. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
