- Project Runeberg -  Bidrag till Helsingfors Stads Historia / V. /
85

(1905-1908) [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själfva från främmande land ville införa för sin
stadskällares behof.

Förbudet mot allt olagligt landsköp upprepades.

Alla främmande förbjödos att idka handel, innan de
i tullhuset anmält om de importerade varornas
beskaffenhet och mängder, och likaså förbjöds det dem att i öppna
gatubodar med användande af aln, lod, kanna eller stop
såsom mått utminutera sina varor.

Den sista punkten i privilegiebrefvet gaf anvisning
huru det skulle förfaras med de obebyggda tomter, som
adelsmän och andra ägde, staden till ingen nytta.
Konungen bestämde, att så framt icke dessa öde tomter inom
natt och år tagits i besittning och besatts med folk, som
hjälpte till att draga stadens tunga, skulle tomterna
offentligen i rådhuset uppbjudas till försäljning och
köpeskillingen tillfalla stadskassan. Vidare förbjödos borgarena att
sälja sina gårdar till frälse. Ville någon förpanta eller
sälja sin fasta egendom i staden, borde gården först
utbjudas åt ägarens närmaste fränder eller andra på orten
bosatta borgare. Kunde sådant köp icke afslutas, skulle
gården eller tomten värderas och behållas för stadens
räkning, tills det att någon bonde anmält sig, som kunde
och ville ikläda sig borgareplikter.

Denna sistnämnda förordning skulle helt visst hafva
befrämjat Helsingfors utveckling, blott icke tiderna varit så
oroliga. De många medborgare, hvilka då lefde på
krigsfot och af krigen, hade det ej så illa, men för alla idkare
af fredliga näringar var det värre. De saknade ej blott
arbetsro, utan äfven företagsamhet, kunskaper och kapital.
Om sin hemort hade Helsingforsboama själfva nyss
an-vändt uttrycket „vår usla, eländiga och fattiga stad“, och
orden torde denna gång ej hafva inneburit alltför mycken
öfverdrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:15:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nphforshi/5/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free