Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien om Evert guldsmeds hustru Anna. Redan i midten
af 1620-talet lät hon omtala sig för sina odygder och
„öfver-flödigt fylleri*. För att tillfredsställa detta sitt olyckliga
begär efter öl och brännvin stal hon af mannen dennes
penningar, och när sådana ej mera fanns att tillgripa,
försålde hon hans skjortor, kragar och ärmkläden. Därefter
kom turen till annat bohag. Hustrun förde i hemlighet
från hemmet tennfat, tallrikar, tekannor, kittlar och grytor;
icke ens spjällen i spiseln fingo kvarblifva på sin plats.
Nu beslöt mannen att skilja sig från henne, men på hennes
böner och tårar fick hon tills vidare stanna, efter det hon
afgifvit löftet att förbättra sitt syndiga lefveme. Men detta
blef icke länge hållet. Hustru Anna sålde husets alla
sängkläder och började äfven stjäla hos grannarna. Sålunda
klagade Matts Andersson öfver att Anna en natt brutit sig
in i hans hus, söndrat hans kista och borttagit sju mark
penningar och några alnar lärft. På grund af detta och
andra brott sattes hon för kortare tidsperioder i fängelse
och blef sist förvisad från staden. Hon återvände
emellertid utan lof och fortsatte att dricka, ofta med soldater. Till
sitt gamla hem återvände hon ej mer, utan fann tillfällig
bostad i Markus stadstjänares gård. Markus brukade
försälja brännvin, hvilket spelmannen Samuel Mattsson och
dennes stallbröder kunde intyga. Desse visste ock berätta,
att de en kväll funnit Evert guldsmeds hustru „ligga med
en främmande fänrik under den främmandes jacka*.
Ärendet drogs inför rätta, men domen finnes ej antecknad. Det
ser ut som om Evert guldsmeds förfallna hustru kort därpå
försvunnit från staden.
Det sedliga tillståndet i Helsingfors befann sig väl
ungefär på samma nivå, som det i genomsnitt gestaltat sig
i öfriga städer eller kanhända något därunder. Staden var
nämligen en genomfartsort för många, och knektar, båts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
