Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
härligad. En bland dem är vår Birgitta, vilkens
kapell och sista boning i Rom jag för några dagar
sedan besökte. Men tusenden och åter tusenden
hava trott, utan att se, utan utomordentliga uppenr
barelser.
Tomas kunde icke tro, att det var sant. Han
ville nog gärna. Men han kunde icke. Han måste
själv se och pröva.
Det första, vi sikola märka, är att Tomals — som
icke kunde tro på de andras ord, Tomas, som krävde
bevis — att även han hör med till evangelium och
till .påsken’. Jag täniker, att Tomas är aposteln för
många i vår tid, för dem, som gärna vilja itro, men^
icke kunna det, för dem, som vilja se märkena efter
spikarna, innan de kunna tro. Tomas hör med
till Kristi och trons vittnen, även om det, som sedan
berättats om hans missionsresor och predikan ända
borta i Indien, är till det mesta from dikt.
Tomas hade inte så lätt som andra att tro på,
vad .man berättade honom. Han fordrade att själv
se. Men när han blev övertygad, var det ingen
klen bekännelse, han avgav: »Min Herre och min
Gud!» De orden bruka anföras, nar man riktigt
vill visa, vad Jesus var för lärjungarna och blev
för kyrkan efter sin uppståndelse. Det går
likadant till i alla tider. När tvivel och svårigheter
anfäkta en människa, så gir hon, för att få hjälp,
helst till dem, som själva kämpat med svårigheter
och vunnit.
Jesus lät Tomas övertyga sig. Det ligger ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
