Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
I
Ett samfund, en krets av människor försumpas.
Det går dem utvärtes ännu väl, men utan motstånd
smyger sig lättsinne, egennytta eller falskhet in och
vinner stillsamt makt. Det är fruktansvärt huru
lätt och fort en människa eller en kamratkrets eller
ett annat samfund kan insövas i världslighet och
glömma bort samvetet. Då tarvas Herrens salt. Ett
samvete vaknar, plågas, drives att handla. Det är
icke lätt. Det uppstår missnöje, missförstånd,
svårigheter, där alit nyss gidk av sig självt. Ty idet behövs
ingen ansträngning för att sjunka. Men diet behövs
ansträngning för att hålla sig uppe. Förruttnelsen har
si/n .normala gång, om den ej förhindras. Men saltet
gör ett ingrepp och förhindrar den. En omutlig
sedlig vilja gör sig miärkbar i ett samfund. Hon är
besvärlig. Varje korn av verklig helighet svider.
Men det hindrar förruttnelse.
Det är Kristi lärjunges uppgift att vara ett salt.
Den uppgiften riktar sig lika mycket emot den egna
böjelsen att mista sältan och bli -fadd, som mot den
värld, vari han står. Hur lätt får icke ett
människoliv faddhet och smaklöshet i sig. Stannar man och
känner efter, måste man vämjas.
Har det onda också stor makt, så verkar ändå
helighetens salt bevarande. Herren säger: »Om jag
i Sodom finner femtio rättfärdiga, skall jag skona
orten för deras skull.»
Den förändring, som ständigt sker i allt, kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
