Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
vi utveckling. Men i detta: vackra ord dölja sig
farliga ting. Även förruttnelsen är en förändring,
en högst märkvärdig utveckling. Läminat åt sig
självt hemfaller ett människoliv åt förruttnelse.
Lämnad åt sig själv skulle världen hemfalla åt
förruttnelse, om icke Guds -krafter, det andliga livets och
den sedliga hälsans krafter verkade, om icke saltet
funnes. Sålunda är kännetecknet på en Jesu
lärjunge, att saltet i hans själ motverkar hans egen
förskämning, och att han är ett salt emot
världsligheten omkring sig.
Saltet svider. Redan om’ Sokrates yttrade den
lättsinnige och utsvävande Alkibiades, att han väckt
längtan i hans själ och »ängslan och sorg över min
slavisäka och usla belägenhet». Bekant är den mäktige
franske konungens omdöme om sina två »berömda
hovpredikanter: »Den ene är jag mycket belåten med,
men den andre gör mig missbelåten med mig själv.»
Kan någon större tjänst göras en människa, än att i
hennes själ uppväckes det ferment till missnöje, som
döljer sig där? Det är saltet i varje människosjäl,
som räddar livet från att bliva smaklöst, äcklande,
förskämt. Salig den som låter saltet svida på sig själv,
ty han blir ett salt i världen. Men om saltet mister
sin sälta, huru göra det salt igen? Det duger endast
för avskrädeshögen.
Helgon äro de, som hava varit ett salt i världén
och bidragit till att bevara den från förruttnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
