Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
I alla tdlder höjas röster som säga: frid, frid, det
är ingen fara, allt är väl beställt. Det är svårt
att spå odh mänskligt att taga miste. Vi förstå
en-dels och profetera endels. Men jag säger: o, att de
olycksbådande rösterna hade talat osanning, när de
manade: skynda, tiden är kort, faran hotar! Niu är
det i detta arma Elurapa värre ställt, än någon
olyöksprofet kunnat drömma om. Och vi äro icke
blott svenskar, nöjda om vi slippa släppa till vårt
eget skinn, vi äro ocfeå (människor och kristna, som
måste känna med våra kämpande och lidande
bröder av skilda nationer.
Ve dem, som önskat kriget! Här hemma hava
knappast sådiaina röster höjts. Mern väl utomlands,
än i övermod, än i verklig, fastän missriktad
nitälskan. Man säger: kriget är ändå något mäktigt
ooh uppryckande. Eldsvåda och skeppsbrott äro
också uppryckande. Anstiftar man mordbrand för
att se prov på dödsförakt, eller borrar man en
emi-grantångare i sank för att få höra engelsmannens
all right, när han vid Titanicolyokan erfor, att de
voro en för mycket i räddningsbåten, ooh hoppade
i sjön? Krig kan uppenbara storhet. Att förneka
det vore att förneka, vad mina ögon sett, då jag av
skiickelsen .tvangs att övervara krigsutbrottet i
Tyskland. Man ville icke kriget, lika litet som i
Frankrike. Mer än en gång har ju på de siista åren
i de högtstående stormakterna den
ansvarskän-nande överheten haft mod att hålla stånd mot en
retad eller sårad folkmening, som velat krig. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
