Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
De fojödo: älska stemfbäodeni, hata fienden. Nu
i vår tid, årtusenden sedan den Ene, Allsmäktige
gjort sig känd (för människorna, har medvetandet
vaknat i ny mening om nationernas betydelse, och
nationalismen har blivit en kraft på gott och ont
såsom aldrig förr. Visst har den gjort mycket gott.
Den har frigjort, samlat och spänt krafterna och
riktat den mänskliga odlingen. Det är hälsosamt
att människor glömma sig själiva och sitt
partiintresse och känna något gemensamt över det som
skiljer. Och det ligger något sedligt stänkande, om
också icke i egentlig mening kristet, i gemensamma
ansträngningar iför .gemensamt väl. Allra minst äga
vi sveniskar anledning att häckla de starka uttrycken
för hänförelse och offervillighet för fosterlandet, vi
som i vårt statsliv förnummit, så litet av den
välsignade kraft, som bor 1 den modärna
nationalismen, vi som framför allt visa oss rädda för en
kännbar ansträngning för att skydda det gemensamma
arvet, vi som tyckas vara fegt belåtna, om vi först
dragit oss undan de tunga förpliktelser, som
historien kräver av livsdugligt folk, och sedan få straffet
för försummelsen uppskjutet, så att vi ännu en tid
kunna synda på nåden.
Nationalismen kan och bör religiöst fördjupas
genom insikten om, att varje folk liksom varje
människa äger sitt kall i Guds outgrundliga styrelse.
Nationen kan lika litet sam den enskilde alltid
förstå, hur dess egen insats gestaltar sig och verkar
inom det hela. Enda utvägen är att modigt full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
