Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS3
Vi våga icke profetera. Men bot skola vi göra
på den samfällda förliävelsens vägnar, som glömt
livets källor för dess utflöden och användningar.
II
Det står ett träd i Herrens plantering.
Jordmånen är icke särdeles bördig. Men stammen har
växt sig fast och hög, hårdnat i stormarna och burit
krona och frukt. Det är Sverige.
Kronan blev omsider ganska yppig och yvdes
över sin grönskande rikedom. Hur blev det med
frukten? Var den maskäten? Hur gick det med
stammen? Började den vekna under det långa
len-vädret? Smpg sig rötan in? Skall trädet kunna
uthärda stormen?
Nog har detta träd blivit omhuldat. Det har
grävts omkring det. Och Herrens nåd har slösat sin
godhet på det. Men lönar det sig längre? Lönar
det sig längre att hoppas och ’tro? Att tro på en
framtid i ära och okränkt bestånd?
Vi skola icke här upprepa ofta hörda klagovisor.
Vi äro alla medansvariga, alla medskyldiga. Ingen
kan ställa sig utanför. Det är ju så med botpredikan,
att den helst bestraffar synder hos den krets, man
icke tillhör. För den, som sörjer mer än han kan
banna, är i närvarande stund ingenting mer skärande
än lättsinnet och njutningslystnaden. I vår närhet
finnes knappt ett hem, som ej hemsökts av sorgen,
ögon, som ej brustit i döden eller tårats av smärtan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
