Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
hava fyllts av skräckbilder för livet. Och här i
Sverige? Har någonting lidit intrång av kriget, så
är det icke flärden och nöjena. Jag åstundar ingen
onaturlig glädjelöshet, men väl en förmåga att av det
fruktansvärda, som är å bane, lyftas en smula ur
vardagligheten, icke ur den vardaglighet, som består
i de dagliga sysslorna — kanske de till på köpet
försummas — utan ur den lumpna och tomma
sinnesförfattning, som alltjämt endast frågar, vad skola
vi härnäst förströ oss med?
Vad skall 1915 betyda för Sverige? 1914 betydde
mer nåd än vi kunnat begära eller tänka. Nog finnas
nu sinnen, som bedja och bära folkets nöd och sak
på sitt hjärta, från konung och drottning till många
av de små i samfundet. De mötas alla i bönen.
Bönem kommer även fjärran ifrån. I de svenska
kyrkorna i Augustanasynodens Nya
Englaridkorife-rens begagnas i denna krigstid en bön, vari
församlingen beder "för de stridande folken, för de sårade
och döende, för en fred i rättfärdighet, för bättring
och trosgemenskap, och slutar med följande åkallan:
»Skydda, o Gud, vårt land och vårt gamla
fädernesland mot ’krigets inbrott och skador, och låt den dag
snart randas, dä alla folk på jorden skola åtnjuta din
faderliga välsignelse i en ostörd fred; genom din Son,
Jesus Kristus, vår Herre. Amen.» Även därborta
höjes förbön för vårt fosterland.
När Herren kommer och söker frukt utan att finna
den, . anropa vi honom om misskund: »Herre, låt
trädet stå ännu: ett år!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
