Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
III
Saken ställer sig allvarsammast, när vi tänka
var och en på sig själv och sin plats i Herrens
vingård. Även den, för vilken det gångna året ibetyder
tunga bekymmer och lidna förluster, måste se, hur
mycket gott han rönt av Herrens hand. Vad gör
vårt träd för gagn? Vad hade Herren ämnat oss
till? Vad hava vi blivit? Finns det på trädet frukt,
som duger? Eller är den blott för syns skull? Leva
vi vårt liv på fullt allvar? Eller gå vi som i en
dröm? Detta liv är ju av kort varaktighet, och vi
få ej begrava hjärtat i det. Men det händer lätt,
att vi visserligen upptagas av de världsliga tingen,
men samtidigt icke inlägga riktigt allvar och verklig
kraft i vårt arbete. I framtiden skall så mycket
uträttas. Det vimlar av föresatser och ansatser.
Men hur mången lever med en evighetsvandrares
noggrannhet och allvar i de .föreliggande plikterna?
Mycket fördärvas genom en allt för svag omtanke.
Besvärliga uppgifter undvikas helst.
Och åstadkommes något resultat, är det månne
sådant, som Herren begär av sina tjänare? Känner
envar sitt ansvar mot de andra? Vid sidan av all
godhjärtad hjälpsamhet finnes mycken kallsinnighet’
och brist på kärlek och barmhärtighet.
Ingen, som går till rätta -med sig själv, undgår
att höra Herrens ord till sig: »Se nu år efter år
har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd
utan att finna någon. Hugg »bort det. Varför skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
