Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
åberopa sin ostraffligihet och (undrande och
ängsligt spörja, varför icke den därav betingade lyckan
kommer dem till del. Men i samnia mån, som det
etiska medvetandet blir innerligare, och Herren
lyfter en flik från sin rättfärdighets glans, blir
situationen svårare. Andra psalmister, liksom
profeterna, känna inför Herrens ansikte skuld hos sig
själva. Och hos Kristus, i hans ord och liv, blir
kravet inträngande och skärpt, man kunde frestas
att säga: övermänskligt, såsom aldrig förr eller
senare. Härmed inträder för saligheten en vådlig
situation, som ingen annan religion på samma sätt
känner. Det märkliga är, att glidsgemenskapens
frid och harmoni dock icke upphäves utan i stället
får en tryggare grund att vila på, nämligen
förlåtelsen. Den bibliska (Utvecklingen syftar till att
förlägga salighetens väsen i förlåtelse. Redan i
Första Mosebok (framträder osaligheten såsom
oförsonad, oförlåten skuld i Kains ord: »Min
missgärning är större än att jag kan bära den» (1 Moseb.
4, 13). Och ju längre vi fortskrida i den bibliska
uppenbarelsen, desto tydligare förlägges
saligheten i vissheten om förlåtelse. »Vi kunna inför
honom stilla våra hjärtan, vadhelst vårt hjärta må
anklaga oss för, ty Gud är större än vårt
hjärta och vet allt» (1 Jo(h. 3, 19—20). Guds verk
till människornas frälsning går ut på att
åvägabringa förlåtelse. Med detta ord angives på samma
gång Guds verksamhet och det religiösa
tillståndets särskilda beskaffenhet inom den bibliska up-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
