Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
på den gåva till templet, som enligt judisk
åskådning fritog eller hindrade givaren frSn att använda
samma medel till låt oss säga en nödlidande faders
eller moders hjälp. Det ligger något av vredens
ironiska ton i ordet, när Jesus använder denna
term. I synnerhet två ord ljuda på Jesu eget
modersmål till oss med oförminskad friskhet och
kraft, båda riktade till Gud, det ena den tyngsta
anklagelse som vilar på vårt arma släkte, ehuru
Frälsaren ingalunda ville anklaga »utan tvärtom
nyss hade bedit Fadren förlåta dem, ty de visste
icke vad de gjorde. Jag menar ångestropet på
korset, det ord, som hördes långt från korset, en
gammaltestamentlig psalmist gav det åt Jesus,
men trots den hebreiska grundtextens helgd har det
bevarats på arameiska sådant diet klingade från den
korsfästes törstande tunga: Eli, Eli, lema
sabak-tani. Det andra är det huldaste och förtroligaste
av alla religionens ord, Jesu tilltal till Gud. Fader
klingar på olika språk både högtidligt och
vackert. Men Jesus använde den förtroligare,
barnsliga formen, när han, den myndige framför andra,
talade till all världens ’herre. Jag känner icke i
religionens historia någon motsvarighet. Det
jollrande barnet framstammar vissa ljud, babbab,
ammam, pappap, som av de flesta folk i något olika
omskrivning, i något mjukare eller något
bestämdare form uppfattats och återgivits såsom namnen
på mor och far. Mor och far ha en viss rätt att
inbilla sig, att det första ordliknande läte, som bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
