Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1:6
för att erhålla något av hans fruktan, förtrolighet
och förtröstan inför Gud. Sonen uppenbarar
Fadrens väsen. När lärjungarna helst ville se
Fadren, eller åtminstone liksom andra fromma
människor vinna en föreställning om Gud, så har
Jesus ingen annan att hänvisa dem till än sig själv.
»Den som ser mig, han ser Fadren.» Gud är i
honom och samtidigt i alla människohjärtan. Men
detta (gudomliga är icke någon förhöjd, sublimerad
mänsklighet, någon idealisering av mänmiskoanden
och människans högsta strävan, utan detta
gudomliga är vår Fader, som är i himmelen och som är
herre över allting, levande, mäktig, verklig, såsom
ingenting annat oe£ såsom ingen annan. »För
Honom», men också endast för och genom Honom,
säger Jesus, »äro alla levande» (Luk. 20, 38). »I
Gud leva vi och äro till» (Ap. G. 17, 28).
Nu k«unnä vi börja med Jesu hjälp och i Kristi
närhet att stamma, barnsligt stamma detta namn,
Fader, vår Fader, som är i himmelen. Vi få
utgjuta våra hjärtan för Honom* tala med Honom,
umgås med Honom och ständigt med förkrosselse
eller med trygghet känna hans närhet. Abba!
Lär oss tilltalet Fader barnasinne, så vill
tilllägget »vår», »Fader vår», lära oss brodersinne,
syskonsinne. Jesus låter oss icke anropa Gud,
utan att vi, huru ensamma vi än månde vara, och
huru mycket det än månde gälla våra egna innersta
hjårtebehov, dock taga syskonkretsen med,. vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
