Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - II. Se han beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se han beder
»Se han beder.» I Apostlagärningarna 9, 11 omtalas
Anarnas’ syn. I synen talade Herren till honom om
Paulus från Tarsus med de orden: »Se han beder.»
Det är bilden icke blott av den store aposteln,
utan av varje kristen: »Se han beder.» Icke detta
sköna tempel, i dag smyckat med sin bästa prydnad,
en andaktsfull menighet, icke någon kyrklig högtid
avbildar bäst kristen fromhet, utan en själ i bön
gör det. Det var en syn Ananias hade. Andra sågo
den ej. Den enskilda människans bön är hennes
hemlighet med sin Gud och undandrager sig andras
blickar.
Jesus manar i bergspredikan.: »Gå in i din
kammare och stäng igen din dörr.» »I bönen», skriver
Plotinos, »kupna vi endast framträda ensamma till
den Ensamme.» »Vill någon bedja», säger Luther,
»så är det bra, att han är ensam. Då kan han fritt
och oförhindrat utgjuta sin bön till Gud.» Med
Kierkegaard skulle vi rodna som en ung flicka, om
någon överraskade oss i vår ensamma bön.
Författaren till »En kristens resa», John Bunyan, håller
före, att en människa som verkligen bedjer, efteråt
icke är i stånd att med mun eller penna återgiva de
3 — När stunderna växla och skrida. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
