Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - II. Se han beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
önskningar, känslor, böjelser och begär, som i bönen
uppstiga till Gud.
Bönen som sålunda helst döljer sitt egentliga liv,
är kristendomens yttring framför andra. »Du är
ingen kristen, om du icke är en bedjare.» (Bunyan).
Luther kallar bönen för »en kristens hantverk». Vill
någon veta vad som menas med fromhet och religion,
då säga vi honom: »Gå till bedjarne och de böner, vari
bönens, det är Guds förtrogne utgjutit sitt hjärta. —
Nej, gå till Gud, bed själv.» Bönen väller fram ur en
kristens hjärta lika nödvändigt som andedräkten ur
lungorna, som vattnet ur källan eller ur svampen som
kramas. Så pressar nödens och glädjens tryck fram
bön. En kristen har ingen annan råd. Luther
ropade: »Jag stackars människa, full med synd, som
förtvivlar om mig själv, mina verk och alla mina
krafter, jag har ingenting som jag kan giva, utom att
bedja och anropa din barmhärtighet.»
En människa utan bön har liknats vid en fågel
som icke kan flyga, vid en fisk som icke kan simma.
I sin utveckling börjar bedjaren med barnets
inlärda böner. Välsignad den dag, då han — driven
av själens längtan, kanske nödgad av ängslan och
smärta — bryter igenom förlåten och beder med egna,
stammande ord eller med outsägliga suckar. Sedan
finner han hjälp och vila i de store bedjarnes äkta
böner, framför allt i Herrens bön.
Denna erfarenhet förtjänar att närmare
skärskådas.
Barnet har lycka och vila i den bön, det lärt. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
