Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - II. Se han beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
För att stärka det inre livet finnes intet så verksamt
medel som bönen. Ty bönen förenar oss med Gud.
I bönen umgås vi med Gud. Birgitta skriver:
»Såsom brev kungöra dens vilja, som sänder dem, och
hans åstundan, så gå goda människors böner in i
Guds hjärta och förena själen med Gud genom ett
kärlekens band.» »Beder du, så talar du med Herren,
läser du i Skriften, så talar Herren med dig.» Med
dessa ord tolkar Hieronymus själens samtal med
Gud.
Avståndet är stort, mest skrämmande genom det
onda vä gjoirt andra och oss själva. »Jag, som är aska
och stoft och full med synd, skali tilltala den levande,
sanne, evige Guden», — klagar Luther. Men han
vet, att »det är vår Guds egentligaste verk att höra
böner och hjälpa dem, som ropa till’honom.»
»Vi kunna icke komma till Gud annat än endast
genom bönen, ty han är för högt uppe», skriver
samme Luther. Bönen åstadkommer undret. En
medeltida brinnande kvinnosjäl, Mechtild av
Magde-burg, skildrar förloppet. »Bönen drager den store
Guden ned hit i ett litet hjärta; den driver den
hungriga själen upp till den rike Guden.»
Bönens allvar är icke förgäves. Bönen utgör
själens huvudsakliga arbete, som har sin betydelse
för hela vårt övriga arbete. »Väl bedit är hälften
arbetat.» (Luther). Man kan arbeta utan att bedja,
men man kan icke bedja rätt utan att arbeta. Man
kan tänka på nästan utan att bedja, men man kan icke
med allvar anropa profeternas Gud och Jesu Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
