Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - III. Bönens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
läggning fav det kännetecknande i de högre
religionstyperna.
Liksom kulthymnen på den rituella religionens
stadium fick en efterklang i litterära produkter
som ej .avsågo tempeltjänsten, sluter sig till
mystikens och den evangeliska innerlighetens bön även
en litterär lekmannafromhet hos diktare och
konstnärer, statsmän och fältherrar, som i sin tillbedjan
och åkallan uppvisar dels en företrädesvis
kontem-plativ estetisk typ, dels en affektiv etisk typ i
huvudsaklig överensstämmelse med de två
huvudformerna av högre fromhet.
Måhända böra vi icke lämna bönens historia
utan att tillägga ett ord om gemensam personlig
bön.
Synagogan, den senare judendomens
gudstjänstrum, betydde en revolution i gudsdyrkans historia,
nämligen gudstjänst utan offer. Här uppkom den
gemensamma församlingsbönen, inom
kristendomen fortsatt i evangelisk gudstjänst, men
försvunnen från den romerska kulten. Den kristna
församlingsbönen riktade sig från början alltid till
Gud genom Kristus. Men alltifrån den döende
Stefanus, varom Ap. G. talar, anropade enskilda
lärjungar Frälsaren själv. Senare inträngde detta
mer individuella bruk även i den liturgiska bönen,
Heiler finner, att bönen, när den överflyttas från
individen till en stor menighet, förlorar sin
omedelbara kraft. Han kräver för känslan av Guds när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
