Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - V. Ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
förmanar församlingarna att göra sin plikt
härut-innan. Men för egen del gjorde han icke bruk av
någon sådan rätt. Hellre ville han dö. »Ingen»,
skriver han, »får göra min berömmelse om intet.»
På samma vis kan den svenske prästen i många
fall åberopa, att han håller evangelium skadeslöst. Ty
det dagliga arbetet av världslig art, som han utför åt
staten, berättigar honom till hans levebröd. Jag
beklagar det icke utan» vidare.
Men lätt förminskas därav ansvarskänslan för det
rent prästerliga. Det är illa om själavården utföres
blott som ämbetsplikt. Men det är sämre, om
ansvarskänslan omfattar huvudsakligen eller endast de
världsliga ämbetsplikterna. Ty förtjänar prästen
även sitt uppehälle genom annat, som han uträttar åt
samfundet, så får det därför icke vara hans fria
skön, vad han gör för evangelium. Höll sig Paulus till
yrkesarbetet för att förminska sitt ansvar i
församlingarna? Nej. Predikan* var icke hans fria val.
»Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke
förkunnade evangelium!» Han gjorde det icke av
egen drift. Därför var varje tanke på lön och
berömmelse utesluten. Han var endast en förvaltare i
annans tjänst. Så, bröder, måste vi fatta vår
ställning. När Jeremia ville komma ifrån förkunnelsen
(20, 9), då blev det i hans hjärta, såsom brunne där
en eld, instängd i hans innersta. Han bemödade sig
att uthärda den, men han kunde det icke.
Sammaledes Paulus. Något av samma ovillkorliga gudom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
