Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plikten att tro
Är icke själva titeln en motsägelse? Tro,
förtröstan måste ju vara det friaste, mest personliga
av allt. En tro, som är på något sätt påtvingad
utifrån eller påtvingad inifrån mister därigenom sitt
sedliga värde. Du skall tro. Du måste tro. Det
är dig en plikt att tro. Med denna paroll har det
grymmaste och hårdaste förtryck utövats. Otn
man icke har bränt ’kropparna, så har man
åtminstone våldfört sig på själarna, och det sker ännu i
dag. Hos den romerska3* kyrkan är det ett bud att
tro vad kyrkan lär. Den som icke gör det blir
fördömd. Vi evangeliska kristna hava av Jesus,
Paulus och Luther lärt oss, att tron måste vara en fri
förtröstan, en personlig övertygelse, en tillit, som
växer fram i hjärtat, ovillkorligt. Påtvingad tro är
icke blott värdelös utan ett brott mot sanning och
sedlighet. Trons värde hänger tillsammans med
dess frihet. Icke kan någon tilltvinga sig
förtroende till en människa. Hur mycket jag än
anstränger mig, blir det konstlat, osant, om icke hon
själv, min medmänniska, ingiver mig förtroende.
Men hur misstänksam jag än är på förhand mot en
människa, kan hon, när vi råkas, vara sådan, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
