Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
fast och orubblig tillit födes i min själ. Detta
gäller inbördes mänskliga förhållanden. All riktig
förtröstan lyder under samma grundregel.
Ändå talar jag om en plikt att tro. Är tron,
enkannerligen den djaipastq av alla; trosövertygelser, den
religiösa tron, en privatsak, en enskild
angelägenhet, som angår endast mig själv, icke de andra, än
mindre samhället och mänskligheten? Är det
likgiltigt, om människolivet uppbäres av tro eller icke?
Eller har måhända Goethe rätt, när han säger, att
den stora enkla frågan i världshistorien är frågan
om tro eller otro. Förtröstan eller brist på
förtröstan skulle Luther hava skrivit.
Där uppe ligger fasta landsvägen. Här nere
arbetar den vilsegångne i djupa snön. Han blir allt
tröttare. Hur länge har han i det halvdunkla
vintermörkret stirrat över det vita fältet och försökt
åt olika/ håll utan att nå upp på en plogad och
gångbar väg? Skall han icke uppgiva mödan, lägga sig
ned i den djupa snön och utan svårare smärta
kanske förfrysa och dö i natt, som så många före
honom ? Nej, han tror, att vägen finnes i närheten och
att han trots tröttheten ändå skall orka fram. Tron
uppehåller krafterna på honom och räddar livet.
Det är likadant i alla mänskliga förhållanden.
I smått och stort behöva vi tro för att leva.
Hebreier-brevets ii kapitel räknar upp undier, som tron
åstadkommit. Det kapitlet skulle kunna fortsättas
genom tiderna. Vad som uträttats till gagn i
historien gick aldrig lätt. Det beleddes, det förhåna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
