Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VII. Jesus och den rike ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
»Fast han föraktad var och arm
av evig kärlek brann hans barm
att göra jorden glädjerik
och mänskan himlens änglar lik!
Ära vare Gud.»
III
Här kommer nu den unge mannen. Han var en
utmärkt yngling. Märka, vi icke hans vördnad och
beundran för Frälsaren? Han föll ned i stoftet
framför honom. Det var allvar i hans fråga.
Vadan Jesu kärva genfråga: »Varför kallar du mig
god? Du vet ju buden. Du skall icke dräpa. Du
skall icke begå äktenskapsbrott. Du skall icke
stjäla. Du skall icke bära falskt vittnesbörd. Du
skall icke undanhålla någon vad honom
tillkommer. Hedra din fader och din moder.»
Detta är mycket nog. Sannerligen svåra bud att
hålla. Hur mången kan svara så, som ynglingen
svarade: »Mästare, allt detta har jag hållit från
min ungdom.» Hör och begrunda, vad denne unge
man icke hade gjort sig skyldig till. Tänk huru
mycket sorg och grämelse och bekymmer skulle
besparas hem och skola och samhälle, om alla
ynglingar kunde svara likadant. Han var en god son.
Han hade säkerligen aldrig gjort de sina någon
sorg. Jesus såg på honom. Han måste tycka om
honom. Det rena, sympatiska ansiktet blickade
halvt oroligt, halvt tillitsfullt upp emot honpm.
$.ndft var Jesus icke nöjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
