Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VII. Jesus och den rike ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ios
Skall .han nämnas? Jo, ack, han nänns. Han
nänns bryta staven över detta aktningsvärda
levnadslopp, ja över den idealitet och värme och
uppriktighet, som tog sig uttryck i ynglingens iver att
fråga Mästaren.
Jesus fattade kärlek till honom. Men just
kärleken tvang Jesus att vara uppriktig. Han var
skyldig den unge mannen det bästa, som ändå
finns, om det också vållar smärta. Han var skyldig
honom sanningen, rena sanningen. Det var
kärleken, som nödgade honom att säga med en helt
annan hjärtlighet i rösten med ett nytt intresse
för den unge mannen framför honom: »Ett fattas
dig.» Vad fattas honom? Jesus räknade ju upp
buden, det ena efter det andra, och det fattades
ingenting. Sådant hade han hållit från sin
ungdom.
Men ändå fattades ett. Det som fattades var
det utomordentliga, det oerhörda. »Gå bort och
sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall
du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och
följ mig.»
Jesus hade framför sig en av de lyckliga naturer,
som leva omhuldade, liksom inlindade i bomull.
De hava inga svåra, olycksaliga anlag att dras med.
Och omgivningen gör allt för att avlägsna frestelse
och fara.
»Du skröt av dygd, då frestelsen var fjärran.»
Jesus såg in i framtiden. Den unge mannen skulle
mer och mer invävas i det jordiska goda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
