Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VIII. Vetekornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Då kom en röst från himmelen: ’Jag har redan
förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga
det.’ Folket, som stod där och hörde detta, sade då:
’Det var ett tordön\ Andra sade: ’Det var en ängel
Som talade med honom/ Då svarade Jesus och sade:
’Denna röst kom icke för min skulil utan för eder
skull. Nu går en dom över denna världen, nu skall
denna världens furste utkastas. Och när jag har
blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till
mig.’»
Bakom en’ slöja framskymtar hos Johannes i
dämpad färg passionens heliga bilder. En gammal man
har under årtionden begrundat dessa ord och minnen
i sin djupa själ. De levde i honom, växte, formade
sig, blevo till ett med hans egna tankar och med hans
egen andliga varelse. De belysas av den hulda
aftonglansen i en tänkares och siares sinne. Vissa ord
och minnen i Johannesevangeliet stå skarpt tecknade,
liksom landskapets gestalter mot aftonhimlen. Andra
ord och minnen hava lyftats in i det blida himmelska
färgspelet. Vi känna igen dem från de andra
evangelierna. Jesu ord: »Jag är icke kommen för att
tjänas, utan för att tjäna och giva mitt liv», går
igen i textens ord: »Om icke vetekornet faller i
jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn.»
Tanken är densamma. En försmak av ångesten i
Getsemane eller en genklang därifrån förnimmes i
vår text: »Nu är min själ i ångest. Fader fräls
mig undan denna stund.» Den gamla fastlagstextens
dödsförutsägelse: »Se vi gå nu upp till Jerusalem,
8 — När stunderna växla och skrida. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
