Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VIII. Vetekornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
oss förmenat. Vill ja vi behålla det och beskåda det,
vilja vi stanna i minnet eller i en åtnjuten lycka,
så glider livet ur våra händer. Vi måste mista det.
Vägen sjunker bakom oss, såsom konstnären på
XJppenbarelsekyrkans södra kopparport i Saltsjöbaden
skildrat Pauli levnadskonst enligt Fil. 3, 13. »Jag
förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot
det som är framför mig och jagar mot målet.» Vägen
sjunker bakom oss, men dera bär så länge vi vandra
framåt. Vi måste bränna skeppen och leva utan
undanflykt eller reserv. Huru långt en människa
kan komma med beräkning är svårt att säga. I
själva det inre livet blir det nog icke långt. Visst
behöva vi krypa in i vår kula och gömma oss, vara
ensamma och vila ut — Människosonen hade ingen
dylik tillflykt — men sådant är endast stationer,
härbärgen, ingen stadigvarande vistelseort, ingen reträtt.
II
Jesus insåg till fullo regeln. Det visar sig både
hos syn optikerna och hos Johannes. Men ändå kände
han oro och vånda. Ty han var sann människa.
Vetekornet måste ju dö. Ändå är hans själ i ångest.
Vad skall han väl säga? »Fader, fräls mig undan
denna stund.»
Exegeternä hava funnit motsägelsen besvärlig. Kan
Jesus hava förutsett och förutsagt sitt lidande och
ändå hava ropat och klagat i Getsemane och i den
här antydda stunden med lärjungarna? Förnumstig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
