Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VIII. Vetekornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii6
kräfta, av förtvivlan och förgängelse. Kristendomens
regel är, att livet bevaras och vinnes i varje stund
genom att mistas i varje stund.
Jesus tänker närmast på sin död. Och hans ord
besannades efter korsfästelsen. Ty sin yttersta makt
vann han genom korset.
Men han tänker även på de sina, som tjäna och
följa honom. »Den som älskar sitt liv, han mister
det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han
skall behålla det .och skall hava evigt liv.»
Martyrerna följde honom åt. De vunno evigt liv. Ifrån
fornkyrkan och senare förföljelsetider ljuda deras
jubelrop ännu till oss. Både martyrernas grymma
kval och deras oövervinnerliga tålamod och tillbedjan
hava upprepats under de skräckens år vårt släkte
genomlever. Den vita boken om Kinas blodsvittnen
under boxarupproret äger redan ett tillägg om den
frukt, som vuxit upp ur denna ädla säd. Även de
nyss timade förföljelsernas offer skola i sin mån
bliva nya bevis på Jesusordet om vetekornet som
dör och just genom sin död får en mäktig efterföljd.
Insikten hade framfötts ur bitter erfarenhet redan i
den judiska församlingen: »Av den vedermöda hans
själ liar utstått skall han se frukt och så bliva
mättad.» (Jes. 53, 11.)
Ordet om vetekornet gäller om allt människoliv.
Det måste dagligen mistas. Jag
»bortlägger mina kläder, en hamn av dödlighet».
Det är sant om mer än kläderna. Vi få icke
färdiga vila i det gångna eiller det närvarande. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
