Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIV. Martin Luthers universella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
gjuta sitt blod för Kristi skull, men bad a.tt Guds
vilja måtte ske.
När Luther i bitter missräkning hellre önskade
sig tystnad eller död än att behöva se hopens
förakt för Guds ord, företog han ett slags
arbetsfördelning mellan sig och påvedömet. Gärna ville
han låta den stora råa hopen stanna under påvens
regemente. »De bättra sig dock icke enligt
evangelium, utan missbruka endast dess frihet.» »Men
för de ängsliga och förödmjukade, de försagda och
ömma samvetena» ville han predika evangelium och
tröst. Han ville icke predika för några andra än
de ömma samvetena, som känna olust mot sig
själva och icke äro förstockade i hjärtat. Således
ville han gärna låta den översvallande trösten i sitt
glada budskap undandragas den naturliga och
vanliga människans missbruk för att skänka själahjälp
endast åt den mänskliga familjens ängsliga barn i
alla länder.
Före Luther hade vittnen, lärare ooh profeter
sänts till kristenheten, såsom romaren Augustinus,
fransmannen Bernhard, italienaren Frans, den tyske
mäster Ekkehard, den svenska sierskan Birgitta,
engelsmannen Wyclif, tjecken Huss; men i den
tyske mannen Martin Luther verkade Anden
väldigare. Efter Mästaren har ingen så djupt,
vidsträckt och varaktigt påverkat Västerlandets
historia som munken och professorn, som stod i Worms
inför kejsare och riksdag. Detta hade sin grund
i hans egen inre våldsamma historia, där ett livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
