Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar förf. deremot beträffande gruppen 2 på ett
öfver-tygande och framför allt mycket lättfattligt sätt, att
dit-hörande fall icke rimligen låta fördela sig i en högt
bestraffad dolussfer och en lågt bestraffad eller straffri
culpa-sfer. Sid. 36 erinrar förf. med rätta, buru den i straflagarna,
äfven vid svåra brott och vid höga straffminima för dolns,
så ofta förekommande straffrihet in culpa tydligen endast
är begriplig såsom en följd af den felaktiga uppdelning utaf
skuldbegreppet, hvarifrån lagstiftaren utgått. (Införandet
af en kontinuerlig uppfattning skulle således redan
härigenom leda till en fullkomlig revolution i de många strafflagar,
som operera med höga minima vid endast in dolo
straffbara brott). Sid. 112 anmärker förf. äfvenledes med rätta,
att de svårigheter, som vidlåda de på rent objektiva
förutsättningar byggda qvalifikationsfall af åtskilliga förbrytelser,
mordbrand, våldtägt m. fl. hafva uppstått genom samma
misstag af lagstiftaren, nemligen förutsättningen af en klyfta
mellan dolus og culpa; och att den rätta lösningen af dessa
svårigheter icke ligger i ett godtyckligt upphäfvande på
dessa punkter af det subjektiva elementet i brottsreqvisitet,
utan i ett undanrödjande af klyftan emellan »skuldgraderna«.
Frågan om det totala skuldområdets nedre gräns, d.v.s.
gränsen emellan culpa och skuldfrihet, beröres
jemförelse-vis mera flyktigt. Emellertid uppställer förf. den utan Ivifvel
riktiga princip, att sagda gräns i fråga om den straffrättsliga
skulden — hvad man ån må anse om den privaträttsliga
— måste i fråga om den handlandes »evner«, t. ex. hans
förståndsgrad, bedömas individuellt Efter objektiv
norm bör endast viljemomentet (graden af Agtpaagivenhed)
bedömas, inberäknadt naturligtvis hvad indirekt låter föra
sig tillbaka till detta moment (t. ex. då en oerfaren person
utan nödväudighet befattar sig med förhållanden deruti
särskild erfarenhet kräfves). Deremot är det bl. a. icke
fullt tydligt, huru förf. i sistnämnda afseende — han
hänvisar tille »samvittighedsfulde og ordentlige Mennesker«
såsom norm — tänker sig förhållandet emellan den straff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
