Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattigdom på verklig musik, — är någonting som blott lår tillskrifvas de individer,
hvilka, smickrande en lättsinnig tidsanda, söka sitt mål i de bifallsrop, dem af den
blinda hopen tilldelas. Den nationella konsten i och för sig, har med detta afsleg
ingenting att skaffa.
Hvem har sig ej bekant att i det land, som kan inom de bildande konsterna
framvisa snillen, sådana som Raphaet, Correggio, Leonardo da Vind, Tidan, Salvator
Rosa, Michel Angelo, Canova m. fl., och dil ännu i dag den civiliserade verlden sänder
sina förhoppningsfulla gryende talanger, för att vid detta, de fria konsternas
Central-Universitet fullända sina studier, — hvem har sig ej bekant, att detta land äfven inom
tonkonstens område har att bjuda på namn, i värde fullt motsvarande de nyss nämnde?
Palestrina, Scarlatli, Durante, Porpora, Per g o le si, Leo m. fl. äro ju sljernor, som
från den Italienska Sångens Pantheon sedan århundraden stråla mot oss med
oförminskad glans.
»Vilja vi häfda Tysk ärlighet», säger Naucnbirrg, »så måste vi medgifva, att just
våra bästa Sångare hafva nått den plats de innehafva under inflytande af den Italienska
sångmetoden, och att denna måste erkännas som grunden for all sann sångbildning.»
Joseph Haijdn gaf Italienska sången företräde framför de öfriga nationernas, och
när han rådde unga tonkonstnärer att i Tyskland studera Instrumentalmusiken, så
uppmuntrade han dem att inhemta sången i — Italien.
De klassiska italienska sångraästarne anställa icke i sina teorier några djupsinniga,
spränglärda forskningar öfver vidden och bredden af det fält de ämna uppodla; i fa
ord angifva de allt hvad som i sak är nödigt att veta.
Pacehiarotti (af många orätt benämnd Paccbierolli), en af de förnämsta sångarne
från Italiens lysande sångperiod, har yttrat:
»Mettete ben la voce,
respiratc bene,
prononciate chiaramenle —
ed il vostro Canto sara perffetto.»
I dessa 3:ne reglor: att hafva tioga akt på röstens bildande, att bejlita sig om
en god andhemtning, och om en tydlig och klar prononciation, — lägger han allt
hvad som fordras för att kunna åstadkomma en fullkomlig sång.
En af Tysklands förnämsta sångleoretici, och sjelf en sångare af betydligt
anseende: Gustav Näuenburg, anför i sina »Tägliche Gesangstudien» följande intressanta
anekdot:
»Den sedermera så berömde Farinelli stod i första perioden af sitt sångarerykte,
då han besökte sångmästaren Pislocchi’, för att al honom utbedja sig ett opartiskt
omdöme öfver sina pra^slationer. Pistocchi utlät sig då: »Naturen har förlänat er alla
egenskaper som fordras, för att blifva en sångkonstnär, och ni skulle hafva blifvit en
ganska stor sångare, såvida ni hade haft att tillgå goda röstbifdningsstudier.» Ett
sådant omdöme hade Farinelli för ingen del väntat, men som han beslutat sig till alt nå
det högsfa i sin konst, så anhöll han hos den ärade mästaren att få hos honom
fullborda sina studier. Pistocchi antog sig den lärgfriga eleven, och upptecknade på ett
enda blad de öfningar, hvilka Farinelli dagligen skulle genomgå. Efter ett års förlopp
entledigade den illustre läraren sin elev med intyg om att vara en fulländad sångvirluos.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
