Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fordrar i främsta rummet sång; Fransmannen deremot sätter mesta värdet pä det
dramatiska och anser sängens ändamål egentligen icke vara annat än att åt nämnde
element gifva relief och ökadt intresse, hvilken åsigt väl också torde vara den
riktigaste. En förmedling mellan dessa stridiga principer syntes icke omöjlig; men
kon-sten bestod uti att kunna gripa saken an från rätter sida. Andtligcn framstod den
man, som var ulkorad att verkställa denna förmedling, nemligen Belgiern André
Emeste Modeste Grétry. Uppfostrad i Italien, älskade han den italienska musiken,
men var dock icke blind for åtskilliga dess lyten och insåg framför allt att den, i sill
varande skick, ingalunda kunde få makt öfver Fransmännen, lian beslöt alltså att
försöka en reform i detta hänseende medelst deklamationens tagande till typ för det
musikaliska uttrycket. Denna grundsats tillämpade han först i en liten opera, »Lc
huron», bvartill Marmonlel lemnade texten och som år 1769 uppfördes. Bifullcl biel*
utomordentligt, och, deraf uppmuntrad, fortgick Grétry med fördubblad ifver på den
började banan. Omkring 40 teaterstycken mottogo Fransmännen af hans fliliga penna
oeh deribland många, hvilka ursprungligen icke voro annat än vaudeviller, men som af
haus snille adlades till något högre, till mellanlänkar mellan nyssnämnde konstart och
<len komiska eller heroiska operan, med elt ord, till hvad vi nu kalla »operetter.»
(Forts.)
Några anmärkningar rörande offentlig musik i Stockholm.
Vid många tillfällen har det icke obetydliga antalet musikalisk publik, som linnes i
vår hufvudstad, visat sig ega smak för verkligt god och värderik musik; och erkännas
måste, alt åtskilligt blifvit gjordt för underhållandet af denna smak. Likväl kunde,
med de krafter som stå till buds (en god orchesler med en insiglsfull dirigent, en
med omsorg uppsatt lyrisk scen samt cn mängd musikals kande, som gema medverka
vid offentliga musiktillställningar), ännu betydligt mera göras. Förenade sig dessa
krafter till utförandet af större musikverk, skulle mycket godt derigenom kunna uträttas.
Tillfälle skulle beredas publiken alt lära känna t. ex. oratorier och cantater af
oför-gängligt värde, i stället för alt, såsom nu är fallet, den ärligen får förnya
bekantskapen med blott ett arbete af delta slag: Haydns oratorium Skapelsen. (Månne
orsaken, hvarför man så envist förblir vid samma val af stveke, — då under hela årets
# *
lopp blott en uppföring af dylik art musik medhinues, — ligger i pieteten för verket,
uti en viss beqvämlighet, som icke medgifver instuderandet af något annat? Man
nödgas tro det sednare, ty en sådan ensidig pietet, som det förra fallet förutsätter,
är knappt tänkbar.)
Sammansättningen af de 3:ne redan omnämnde elcmenterna, en god orchesler,
en förtjenslfull sångscen och for saken intresserade musikälskande, skulle möjliggöra
utförandet af arbeten inom den andliga musikens område, hvilka hos oss dels råkat
i glömska, dels aldrig i sin helhet blifvit hörda, och likväl i hög grad lörtjena
att komma till allmän kännedom. Exempelvis må bär nämnas: Handels Messias,
Samson eller Judas Mackabuus, Mozarts Requiem, Beelhovens Chris tus på Oljoberget
(hvilka tvenue sednare för längre tid tillbaka lära blifvit härslädes uppförda), Grauus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
