Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra begåfvo sig till messan och vespern, lockades han af klangen till klocktornet,
och qvardröjdc der ofta langt efter sedan metallens tunga domnat. Drömmande bland
klockorna glömde ban de honom förelagda palcr-nosler-böncrna, leetionen, till hvilken
morbrodern väntade honom, och kamraternas lekar. Redan i den tidigaste åldern,
ännu innan något annat anlag fått tillfälle att yppa sig, tillkännager sig kallelsen för
tonkonsten. Haydns och Mozarts lefnad iemna oss många dylika drag: Den ene
härmade, hvilande i modrens sköte, armens rörelser hos en violspclare, den han nyss
förut sett och hört med lörtjusuing; den andre kunde sitta hela timmarna vid fadrens
claver och försöka att anslå tcrzer, och då den lilla handen hittade på en sådan sam-
mausLämning, skulle man sett hur barnets anlete strålade af glädje.
Den oöfvervinnerliga böjelsen att vara närvarande vid klockringningen, hade en
gång så när kostat deu unge Gasparo lifvet; ty då han en dag på sin vanliga plats
njöt af den dominerande, hans innersta själsfibrer omfattande, vibrerande klangen, *
blandade sig i spelet en ännu mäktigare stämma. Ur de mot jorden sig säukande
svarta, af eleclricitet starkt laddade molnen, sköt en blixt, som vidrörde tornet och
slungade den unge enlhusiaslen frän hans höga ställning; lyckligtvis blef han deraf
icke skadad, men det fall han gjorde åstadkom dock så mycket, all han fullkomligt
väcktes ur sina svindlande drömmar.
Ännu tydligare lillkäunagaf sig hans kallelse för tonkonsten då han första gångeu
Ock höra ett claver; han omfamnade instrumentet, och blott med möda kunde man
skilja honom derifrån. Morbrodern hade aldrig något att invända mot sin elevs
böjelse för musiken, ulan lät meddela honom undervisning deri af en lärare på stället.
Fadrcn deremot, som hade fåll i sitt sinne, alt i haus familj blott skulle fitiuas prester,
och alldeles icke några musici, kunde blott först efter ett ihärdigt motstånd förmås
leinna sitt samtycke till att sonen skulle obehindradt få följa sin kallelse. Vid 15 års
ålder Ock han begifva sig till Neapel, der hau som elev moltogs vid Conservatoriet
della pielä. Här, likasom i det öfriga Italien, herrskade bland de berömdaste mästarne
deu plägseden, all de i sina operor inlade enskildta numror af unga compouisler,
hvilka på detta sätt, under egiden af ett stort namn, lingo tillfälle att presentera si{
för publiken. Det var Cimarosa, som först förskaffade den unge Sponlini denna ära,
en ära, som hade till följd, alt den talangfulle eleven, af en romersk tbeater-
fick sig uppdraget, att för Carnavalen i Rom componcra en opera. Spontini
icke denna frestelse; han flydde till Rom under skydd af ett falskt pass, och
djerft en läflingsstrid med den tidens mest berömda componister derstädes.
Dessa uppbjödo allt for alt med våld till Neapel återbringa den förrymde eleven,
men en mäglig
stadna i Rom, der han inom 6 veckor skref sin första opera: »/ puntigli delle
donne» (179ÖJ. Operan upphöjdes till skyarna, och den unge componisten firade en
triumph, hvaraf hågkomsten sedermera hos den 70:årigc gubben var så liflig, att hau
ofta med djup rörelse genomläste de sonetter, livilka Roms musikvänner, inspirerade af
hans opera, hade honom till ära författat.
Efter denna glänsande utgång af hans arbete, återvände Spontini till Neapel, för
att der fortsätta sina afbrulna studier. Under de följande åren componcrade han en
serie af andra operor, hvilka dä allmänt beundrades, men som numera knappt till
r
O
direktör
motstod
började
0v.0 hand beskyddade honom, och han erhöll formlig tillåtelse alt qvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
