Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt hafva Irc sångkonserter (eller rättare soiréer) förekommit, såvida man
ej härtill vill räkna den lili förmån lör hr hofsångaren Berg gifna, som icke
annonserades. Fröken Hilda Sandels och mamsell Amalia /Valin lyckades på sina soiréer,
den lörra att bibehalla, den andra alt iorvärfva sig publikens lifliga sympatier. Vid
den af hr Michal gifna soiré var det förnämligast m:i 1 Louise Michal, som genom
sitt ypperliga föredrag i den klassiska slylcn såväl som i den moderna koloraturgenren
skänkte allmänheten cll redbart nöje.
Bland instrumentalister hafva ett större antal uppträdt. Utom en ung skicklig
elev, hr Lindholm, samt en ledamot af hofkapellet, hr Zclfer, som flitigt slräfvar
framåt, nämna vi hr Kolthojf’, hvars nätta och eleganta spel hördes med nöje; L/eers,
cn af de få, som ännu förmå framkalla en efterklang af Kodes ridderliga romantik —
ehuru han tyvärr plägar utesluta satser ur denne mästares konserter —, liunigslow,
hvars ypperliga sång pä violinen framkallat en så allmän och rättvis entusiasm, samt
Pralté, hvars sällsynta välde öfver harpans teknik ännu uppväges utaf den mångfald
af schatteringar, som ligger i hans spel, utaf den mystiska poesi, som under hans
hand utvecklar sig ur de gyllne strängarue. Säsongen har, med ett ord, oakladt de
svagare punkter dem vi endast anlydt, erbjudit mycket af intresse och i sin mån
bidragit till ernåendet af cll bland konstnärens hufvudmål, nemligcn att älven för det
allmänna lillgäugliggöra tonkonstens ädlaste skatter. //^. IL
Musikaliskt PortriUt-Ualleri.
i.
A • •
(Forta. fr. foreg. N:r).
Del är bär som andra perioden af vår tonsättares konstnärslif lar sin början. I
stället lör den italienska maeslrou som medelst allehanda smätäcka melodiska lekverk
och obetydligheter hade underhållit och förstrött sina .åhörare, framträder nu den
dramatiska diktaren, i hvars arbeten allt det allvarliga, det höga och imponerande, som
förmår röra menniskohjerlat, skulle finna en värdig tolk. De väiklingande pliraserna, de
smekande canlilenorna, lä gifva vika för passionens språk, upptecknadt i marmorn,
och för sanningens mäktigt bjudande stämma, förnimbar i odödliga toner.
I Paris börde Sponlini för första gången Glucks iphigenier och Alceste. När
han fick röna inflytelsen af det starka, stolta och manliga snille som andas i dessa verk,
så var del honom, som om han mod fullkomligaste sanning kunde utropa: »auch’ io sono
pittore.» Men han lärde äfven känna andra tragedier; sådana tragedier, dem
verldsan-den skapar, i hvilka konungar hade ölvertagit hufvudpartierna, deri chörerna utfördes
af armcer, och hvilka hade hela nationer till åskådare. Marx yttrar någonslädes:
»Konslnärn, — hvar han än befinner sig, i hvilket förhållande han än slår till sin
oin-gifning, och livilka skiljaktiga uppgifter lian än må föresatt sig att lösa, — är doek
framför alla andra ett barn af sin tid och sin nation. Sinnesstämning, åskådning, idé,
till och med de medel han för sitt ändamål använder, allt bär en egen stämpel af hans
samtid; hans skapelse är idealet, andliga afbildningen af den vérld, det ögonblick hvari
ban lefver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
