Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det nya hemmet glömde Spontini snart Neapel med sina tusende sinnliga
lockmedel och yppiga förföriska njutningar, för att blifva en sikta son af det Napoleoniska
Frankrike.
Han hade kommit till Paris i medlet af den giiinsande tidrymd, som tog sin börjati
med morgonen af Marengo-dagcn, och som slutade med den herrliga nedgången af
Au-slerlitz sol; i tidpunkten mellan den våldsamma dödskampen af en besegrad revolution,
och den första triumphen af ett nytt vcrldshcrradöme. En allmån gasning, elt stegradt lif i
alla delar af staten, de häftigaste spänningar i tänkesätten, glödande passioner, och en
strid mellan alla krafter och intressen, betecknade öfvergången från republik till
kejsardöme. Se der den jord, hvari Spontinis konstnärliga verksamhet slog djupa rötter.
Hans verk från denna lid äro uppfyllda med kejsartidens heroiska anda, på samma
sätt som vära dagars operor återspegla vår, så väl inre som yttre fattigdom: »Snlongs-
lifvets lysande tomhet och blaserade air, slappheten i den allmänna andan, sargade och
lorslöadc passioner, halfsanningar, halflögner, denna nya pietism, som genom härmade
former af en lid, deri kraft och öfverlygclse voro lefvande, söker att bemantla sin
vanmakt och ihåliga trosväsende.»
Under loppet af år 1800, fick Spontini den nåden att till kejsarinnan Josephine
öf-verlemna partituret af »Veslaleu.» Innan han kunde lä delta sitt arbete uppfördt hade
han alt kämpa med oändliga svårigheter. Att börja med, så betraktade man med
misstroende en opera, hvnrs libretto afvek från dem, b vilka Mchul, Boicldieu och Cherubinl
för sig användl; och det yttrande, som nfgafs af Akademien, lydde sålunda: »Musiken
i denna opera iir afsky värd; med en äfvenlyrlighet i stilen, med en djerfhet och clt
livhetsbegär i harmoni-byggnaden, som göra utförandet deraf till en omöjlighet.» Del
oakladt befallde kejsaren att operan skulle gifvas. Med följande ord characleriseradc
han densamma: »Rik pä nya motiver, sann deklamation, sköna arier, effektfulla tankar,
hänrvckaudc final och cu beundransvärd marsch.»
m
Napoleon älskade framför allt annat sädan musik, som blott bestod af obetydande
melodiskt klingklang, och lians ideal var Paesiello. Så myckel mera oväntadi var det
för Spontinis fiender alt. erfara delta domslut öfver clt verk, det der för ingen del
kunde mäta sig med »>La bulla Molin a ra.»
I trots af den höge beskyddaren, uldrogo doek förberedelserna till representationen
af Vcstalen året om; ty medlemmarna af orebestern samt sångarnc voro med partituret
högst missbelåtna, oeh gjorde allt hvad i deras förmåga stod lör all hindra uppförandet.
Det kom (ill månget häftigt uppträde mellan dem och compositören, oeh en gäng dä, vid en
repetition, Adrian, som hade öfversleprestens rol, icke upphörde med sina anmärkningar
mot åtskilliga ställen i det parti han öfvertagit, ryckte den uppretade maestron
stämman ur hans hand, och kastade den på elden som brann i kaminen. Den unge
sångaren Dérivis, hvilken stod helt nära bredvid, störtade sig genast öfver manuscriplet, i
det han utropade: »Det ar min rol, jag har räddat den!» Rolen blcf också hans, och
den grundläde på samma gång hans rykte.
Vestalcn blef ändtiigen för första gången uppförd den 15 September 1807, ocb hade
en oerhörd framgång. Gifven derefter flera veckor å rad, upplefdc den under de följande
åren ieke mindre än 300 representationer. Den erhöll del 10-åriga, af kejsaren utsatta
priset, och dess auelor blcf af Napoleon Öfverhopnd med flcrfaldiga gunstbevis. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
