Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
italienska, emedan hon endast talade detta språk. Såsom sång klingade de Ijufva orden»
Under talandet höjdes uttrycket af det mörkblå ögat, och livarje derur skjutande blixt göt
en eldström i milt inre, som lifvade alla pulsslag, skakade alla fibrer. Det var utan fråga!
Donna Anna. Att utforska möjligheten, huru hon kunde vara både på scenen och i min loge,
föll mig icke in. Såsom en lycklig dröm förenar det underbaraste, och en from tro dervid
uppfattar det öfversinnliga och utan tvång ansluter det till lifvets så kallade naturliga
företeelser; så försjönk äfven jag i närheten af donna underbara qvinna i ett slags
somnam-bulistn, under hvilken jag kände det hemliga samband, hvilket så innerligt förenade mig med
henne, att hon till och med vid sitt uppträdande på scenen icke kunnat vika från mig. —
Huru gerna antecknade jag icke hår för dig, min Theodor, livarje ord af det märkvärdiga
samtal, som nu börjades mellan signoran och mig; men da jag vill på tyska ncdskrifva hvad
hon sade, finner jag livarje ord för stelt och matt, livarje fras för tung att återgifva det,
som hon med lätthet och behag sade på toskanska.
Då hon talade om Don Juan, om sin roll, trodde jag mig nu först skåda in i djupet
af delta mästerverk, och klart deri urskilja de fantastiska uppenbarelserna från en främmande
vcrld. Hela hennes lif var musik, sade hon, och ofta trodde hon sig under sången förstå
mycket i sitt innersta förborgadt, som inga ord kunna uttrycka. — Ja, väl förstår jag det
då, — fortfor hon med Rammande blick och höjd stämma, — men omkring mig förblir det
dödt och kallt, och under det man applåderar en svår löpning, ett lyckadt manér, gripa
iskalla händer in i mitt glödande hjertal — Men du — du förstår mig, ty jag vet att äfven
du skådat in i det underbara, romantiska rike, der tonernas himmelska förtrollning bor. >
Huru, du herrliga, underbara qvinna — — du *— du skulle känna mig? « - <:J
Framgick icke ur ditt inre det magiska vansinnet af en evigt trånande kärlek i
roll uti din nyaste opera? —- Jag har förstått dig; din själ har i sång uppenbarat sig
för rnigl — Ja (här nämnde hon mitt förnamn), jag liar sjungit digy liksom dina melodier
aro jag.
i r
. .. i
’# l
Thealcrklockan ljöd; en hastig blekhet betäckte: Donna Annas osminkade ansigte; hon
förde handen till hjertat, såsom kände hon en plötslig smärta, och i det hon sakta hviskade:
— olyckliga Anna, nu nalkas dina förfärligaste Ögonblick — var hon försvunnen ur logen.
Första aklen hade hänfört mig, men efter denna underbara uppenbarelse verkade musiken
på ett helt annat, sällsamt sålt. Det var som skulle en länge ullofvad uppfyllelse bf de
skönaste drömmar från en annan verld inträffa i verkligheten; som skulle den hänförda
själens hemligaste aningar fasttrollas i toner och sällsamt forma sig till den underbaraslo
verklighet. — I Donna Annas scen kände jag eö ljuf, varm andedragt gcnorabäfva mig i en
salig berusning; omedvetet slöto sig mina ögon och cn glödande kyss tycktes brinna på
mina läppar; men kyssen var cn, såsom af cn evig trånande längtan länge ulhållcn lon.•
Finalet hade börjat i frivol glådlighct: Giä la mensa c preparatal — Don Juan satt
smekande mellan två ilickor och lossade den ena korken efter den andra, för att leihna de
hermetiskt inneslutna brusande andarne fritt välde Öfvcr sig. Del var ett mindre rum med
ett stort gölliiskt fönster i bakgrunden, genom hvilket man såg ut i natten. Redan under
det Elvira erinrar den trolöse om alla hans eder, ser man täta blixtar genom fönstret och
hör det dofva mullrandet af det annalkande ovädret. Ändtligcn förnimmes det väldiga
bultandet. Elvira, flickorna fly, och vid den underjordiska andevcrldcns fasansfulla ackorder
inträder den gigantiska marinoi kolossen, emot hvilken Don Juan står der som cn pygtné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
