- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
13:1

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 13. 1853.

NY

TIDNING FÖR MUSIK.

1:a Årgången. • — S Stockholm. — 15 Oktober.

» t

• é

Sainicl Kryddkrämarc.

Eli upptåg af Der lio s.

■ —^

Ar 1822 bodde jag i Quarlier latin. Herr Fetis berättar i sin biografiska nolis
om mig, alt jag på den tiden egnade mig at rättsvetenskapen, ehuru han skulle
kommit sanningen närmare om han sagt medicinen, emedan delta verkligen var
förhållandet. Då Odeontealern genom sina representationer af »Friskytten.» äp ytterligare
exalterade oss unga entusiaster — Friskytten, hvilken Castil-Blaze, såsom ni vet,
under benämningen Robin des Bois tillskurit för scenen — förmådde jag, oakladt all
den vaodaliska stympning, som denna bearbetning tillfogat Webers verk, ändå ej
motstå den fanatism, hvilken hvarje afton, som gud gaf, dref mig till operan. Min lansett

hvilade, mitt anatomiska etui var glömdt. En af mina kamrater, vid namn Duhouchcl,

1 •

som sedan blifvit cn allmänt eftersökt läkare, följde mig oftast till spektaklet och delade
milt musikaliska raseri. En afton, ungefär den sjette eller sjunde representationen af
operan, fick en med kolossala händer utrustad lång och rödhårig glop bredvid oss i
hast det iufallet att uthvissla Agalhas stora aria i andra aklen, under påstående att det
var cn förryckt musik, och att i hela operan ingenting dugde, med undanlag af valsen
och jägarkören. Länge kunde han dock ej resonncra; ty innan han fick
»bröllops-kransen», seglade han ut genom dörren, ulan att sjelf veta huru. Vi deremot visste
det rätt väl; på den tiden var delta nemligen vårt sätt alt afgöra dylika frågor.
»Eländiga kräk!» utbrast Dubouchel, i det han åler ordnade sin halsduk, som under
expeditionen kommit något i olag: »jag känner den gynnarn; men kan man undra på tölpen?
det är en krämarsjäl Irån rue S:t Jaques!» och hela parterren skrattade och applå-

i-i

derade.

Elt halft år derefter sjuknade krämarsjälcn i cn indigestion, som han ådragit sig
vid sin herres bröllopskalas. Den arma stackaren förpassas till hospitalet (be la pitié,
behandlas förträffligt, kurcras — nemligen till döds — och begrafves ... ej, ;røan vet
nog hvarför icke. .1 »* :

Vännen Dubouchet råkar nemligen få se vår saligen afiidna yngling och
igenkänner honom genast. I stället lör alt nu egna den fallne fienden cn. saknadens tår,

• •

skyndar han, barmherlighets-hospilalcls obarmhertige elev, att tillegna sig den hädan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free