Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14.1853.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången Stockholm. 22 Oktober.
Några ord om musiken i Tyskland ock Italien.
U t gi f varen af denna tidning har af mig begärt bidrag för densamma. Då jag nu går hans önskan
till mötes, tror jag mig iifven göra läsaren ett nöje genom att ur en dagbok, som jag under en resa
i Tyskland och llalien 1851—52 förde, utdraga åtskilligt, som angår musik. Dagboksanteckningar —
jag menar dem, som äro det, ej dem, som efter ett mödosamt arbete så hallas — aro merendels
ofullständiga och säga ändock ofta i få rader mer än deras författare, vid moget eftersinnande, kan
eller vill stå för; men, å andra sidan, ega dc ofta den friskhet och åskådlighet, som i allmänhet
tillkommer skizzen. Att följande anteckningar besväras af den förra egenskapen betviflar jag cj ;
besitta de någongång deu seduare, vore väl.
Berlin den 17 Oktober. PS qvallcn hörde jag Rossinis Barbevaren. Rossini
fick bjelpa sig sjelf så godt lian kunde. Orkestern spelade ulan noggrannhet och
interesse och sångpersonalen föredrog sina partier blott cx ollieio. Så sker, lycks mig,
alltför ofta just med den bäsla operamusiken. Då man med omsorg inöfvar elt opus
af Donizctti, Verdi o. d. slarfvar man igenom elt dylikt af Mozart eller Webcr.
Publikens förkärlek för den lösare musikaliska födan har måhända lill någon del sin
grund häri — och den i så måtto befogad. — Sångparlierna voro föga utmärkt bcsaltc.
Manlius och Frau Tuczek voro namn, som jag på förhand kände. Den förre, för
aftonen Almaviva, är helt och hållet ulsjungen. Plågsamma och ofta lill missljudande
skrik öfvergående ansträngningar att hålla sig uppe i tonen, jemte ett alltför
conveii-lionelt spel, gjorde honom till en »peinliehe Erscheinung.» Den sednare, som Rosina,
sjöng soälit. Hennes spel saknade ej heller lif och behag, men hon stod ensam och
tycktes ej ha kraft att draga de mcdspelandc med sig. Någon verklig ensemble märktes
aldrig. Det var mig omöjligt alt icke flera gånger med saknad påminna mig signora
Penco och hennes landsmän. — Orkestern accompagncrade i allmänhet för starkt. Om
del var Taubcrls fel vet jag ej. Man tycker sig emedlerlid ha rättighet alt skylla på
anföraren, om hans underlydande spela för forle, äfven då hans företrädare var
Spontioi.
–––den 19. Monlecbi c Capuleli. Så andefattig liar jag aldrig hört Bellini som
i denna opera. Rccitalion utan deklamatorisk omvexling, arier ulan melodi,
bravur-stycken utau eflecl och understundom ett samfällt hojtande, som jag har svårt för alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
