Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benämna körer — della, i forening med de orimligaste sceniska tillställningar, var mer
än cn gäng pä väg att drifva mig bort till nägol konditori, der jag, som musikalisk
ersättning för aftonen, kunnat fa höra:
0
»Wenn der Mulh in die Brust scine Spannkraft ubt#
eller:
I
»Schleswip-IIolslcin Mccrum sch lungen»
pathetiskt föredragna vid harpa eller positiv, om ej Romeo sfändigt qvarhällit mig —
dock ej Romeo, utan Fräulein Wagner. En ovanligt omfångsrik och klangfull röst, en
vacker och reslig gestalt, ett varmt och lidelsefullt föredrag göra henne till en
dramatisk sångerska, sådan blott få äro det. Vissa scener, troligen dem, hvilka Bellini ej
bcrölvat all poesi, återgaf hon med cn sådan sanning och gripande kraft, alt jag endast
har Lind alt tacka för bättre eller likadant. Frau Tuczek biträdde henue som Julia
på ett utmärkt sätt. Det var dock nästan retsamt alt höra så mycken konstfärdighet
och omsorgsfull flit förslösad på ett slikt musikaliskt nonsens.
–––den 21. Jag har sett och hört operan i Berlin i all dess storhet och prakt.
Spontinis Olympia gafs till förmån — så sades det mig — for kompositörens enka.
Intet var sparadt för att göra framställningen så lysande som möjligt. Dekorationerna
voro, isynnerhet i 3:dje aklen, af cn åtminstone för mig ovanlig prakt; och en gammal
Berlinare bredvid mig tyckte alt Gropius öfverträffat sig sjelf i dem. Orkestern var
förstärkt; och man dömme om de massor af instrumenter, som samverkade, då
kontrabasarne voro sju och proportionerna, så vidt det var mig möjligt alt efterräkna,
tem-ligcn noga öfvcrcnsslämde med Berlioz’ska beräkningarne. En ofantlig tealcrpersonal
i granna och nya drägter trängdes, vid Olympias och Cassanders formälning i sista
akten, på scenen. Dessutom saknades ingalunda den pickcls, utan hvilken en inodern
opera-anrättning knappt anses njutbar, såsom färgade eldar, regementsmusik på scenen,
balletter, triumfvagnar, elefanter o. d. — Ett saknade jag dock i delta universum —
det der Sergels »tusan djefla», så nödvändigt för ett konstverk. Ibland föreföll mig
som jag förnummit cn skymt af det. Men den jagades genast bort af något furioso i
orkestern, af några episkt omständliga solfeggicr, som Cassander, midt under dramats
fart, ansåg sig ha lid nog alt låta höra, eller af någon elefant, som applåderades af
publiken. Felet låg måhända hos mig, som ej var nog härdad mot sådana bisakers
störande inverkan. Ja, jag är nästan derom öfverlygad; ly vid några tillfallen föreföll
mig musiken storartadt enkel och skön. Jag kände ej heller, genom klnvcrutdrag eller
partitur, denna Spontinis opera och har ingalunda den afundsvärda förmågan alt vid
första åhörandet vara särdeles mottaglig. Olympia hade troligen i annat fall varit for
— Fräulein Wagner var älven i qväll det uppehållande
och lifgifvande elementet. ’
–––den 22. På f. m. gjorde jag en uppvaktning hos Sång-Akademiens Direclnr,
Rungcnhagen. Efter en slunds väntan utkom en gammal, mager gubbe med utfråkadt
utseende. Hans fråga: »Was wiinschcn Sie?» klingade i mina Öron nästan som: >AY as
wiinschen sie denn cigenllich?» — så all jag var nära att lemna den obesvarad. Jag
dröjde dock ej länge, innan jag gjorde reda för min önskan; och efter cn qvarts samtal
ick den knarrige gamle mannen in i sitt rum igen, sedan han hedt mig dröja. JVär han
kom ut, Iemnadc han mig ett inlrädcskorl till Akademiens »Proben >, gällande för den
mig något mera än den nu är.
fr
Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
