Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin utmärkta dirigentlalaug aflade M. vid instuderandet af Bachs slora Passionsmusik.
Delta värf börjades i Fcbr. 1841 och medförde ett herkulcsarbete, som väl
motsvarades af dirigentens själ, men ingalunda al lians kropp. Hvilken oändlig möda och
ihärdighet erfordrade t. ex. blott den första dubbclkörcn, med sina besynnerligt
framkastade, men mäktigt skakande frågsatscr! Under de första repetitionerna af denna kör,
fick man höra en högst komisk villervalla, och M. sjelf kunde, oakladt ämnets allvar,
ej återhålla ett hjerlligt skratt. Men han gal sig ej ro, förrän allting klarnade och
gick tillsamman. Lika sorgfälligt som denna kör, studerades alla numren, och sedan man
var riktigt säker på noterna, öfvergick han till utvecklingen af den karakter, hvari
hvarje serskildt stycke borde hållas. En synnerlig flit använde han på koralerna, som
måste sjungas med största pietet och finess, mestadels helt piano. Suart fann man sig
ock rikligen beiönt för sin möda. Dä solopartierna tillkomnio vid de sista
repetitionerna, voro alla hänförde af musikens djup och storhet. Sjelfva uppförandet egde rum
i Thomaskvrkan, Palmsöndagen den 4 April 1841; behållningen användes till Bachs
monument. Sedan Bach sjelf på Långfredagen 1728 i samma kyrka dirigerade sia
Passionsmusik, hade den i Leipzig cj varit hörd. Intrycket på det talrika auditoriet
var stort och varaktigt.
Offentliga ärebdlygelscr saknade M. cj. Redan 1836 hade Leipzigs universitet
kreerat honom prop ter insignia in årtern musices mcrila till philosophiae doktor, ett
predikat, som han gerna begagnade. I Juni eller Juli 1841 utnämnde konungen af
Sachsen honom till sin kapellmästare. Men Fredrik Wilhelm W af Preussen, som
alltsedan sin thronbesligning varit betänkt på all omgifva sig med nutidens första talanger,
hade nästan samtidigt och med en Ivsande salar kallat honom till Berlin såsom
kapellmästare. M. tvekade ej att antaga denna ärofulla kallelse, och hans förhållande till
konungen var och förblef alltid det bästa. Denne konslälskande furste bemödade sig
ock alt erbjuda en så betydande talang tillfälle till värdig sysselsättning; idén, t. ex.
all uppsätta Anligonc med musik utgick helt och hållet från honom. Delta förelag
var det första, hvartill konungen af Preussen ioranlät M., och denne komponerade
musiken (ouvcrlyr, körer och melodramer) under sitt sommarvistandc i Berlin (eller
Potsdam) på den otroligt korta tiden af 11 dagar, hvilket åtminstone vederlägger på-
ståendet alt denna musik var frukten af en mödofull ansträngning. Utan tvifvel har
idén alt älcrupplifva ett så förträffligt verk, eldat honom till detta nit, och hans egen
klassiska bildning (han sjelf läste Anligonc pä grekiska) kom honom dervid val till
måtta. Med Ludvig Ticcks bistånd uppsattes pjesen först på Polsdamer hofthealern
efter alla antikens reglor och gals med M:s musik för lörsta gången på konungens
födelsedag den 15 Okl. 1841, iulor en vald krets af åhörare. För den större allmän-
heten producerades verket ännu ej på länge; i Leipzig framträdde det först uti
offentligheten. För öfrigt delade M. sig denna vinter, 1841—42, mellan Berlin och Leipzig.
c
Ar 1842 framträdde M. med en ny stor komposition, som länge varit väntad med
späudl intresse, nemlidcn A-moll-svmfonien, som första gängen gafs i Leipzig den 13
Mars. Del var den tredje han skrifvit, men den första, som skulle blifva allmännare
känd. Hans första symfoni, C moll, var ncmligen cll ungdomsverk, hvarpå han sjelf
satte föga värde; den andra, A-dur, hade han skrifvit för philharmoniska sällskapet i
London, och inom England hade den stannat. Genom sin tredje symfoni ådogalade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>