Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan länge burit inom sig.
först sitt fulla mästerskap äfven i denna, instrumentalmusikens måhända högsla genre.
En annan märkvärdig nyhet för Leipzigs publik var Antigone, som den 5 Mars 1842
gick öfver liljorna. Tonsättaren dirigerade sjelf och mottogs vid sitt uppträdande med
allmänt jubel. Pjescn gafs 3 gånger• å rad för fullt bus. Den betydliga andel, som
M:s musik hade i populariserandet af antikens dramatiska konst, erkändes bland annat
derigenom, att de tyska filologerna vid sitt möte i Kassel följande året beslölo att till
M. aflåla ett tacksägelsebref, »för det han genom sin musik till Antigone så väsendliigt
bidragit till ålerlifvandet af intresset för den grekiska tragedien.» — För öfrigt gafs
Antigone den 13 April äfven i Berlin offentligt.
Sedan M. vid Pingsttiden dirigerat vid musikfesten i Diisscldorf, gjort en resa till
London, der han anförde sin A-molls-symfoni, samt tillbringat det återstående af sommaren
dels i Schweiz, dels i Frankfurt, samt jemväl af konungen i Preussen utnämnts till
riddare af orden pour le rnerile, afgick han till Berlin, der han dirigerade vid
åtskilliga symfonikonserler; i November återvände han till Leipzig, der han återtog
konserternas ledning till vinlrens slut. Bland nyheter af hans penna må nämnas det berömda
vLied ohne ff^ortc» i A-dur, som han första gången föredrog i December nämnde år.
Mcndelssohn började nu på allvar påtänka realiserandet af en älsklingsidé, som han
Bedan i November 1842 skref han till Moschclcs: »Nu
eller aldrig är den tidpunkt inne, då idéen om ett Konservatorium i Leipzig skall
förverkligas.» För fondens anskaffande vände sig M. omedelbart till konungen af Sachsen,
som egde fri disposition af ett betydligt legat efter en i Leipzig nyligen aflidcn rik
privatman. Konungen beviljade delta legat såsom fond lör konservatoriet, och
grundade sex friplatscr för infödde Sachsare. Men likasom de båda monarkerna skulle
velat täfla i ynnestbevis mot sin gunstling, utnämndes M. vid samma tid af konungen
i Preussen till general-musikdirektör, hvarjemle åt honom uppdrogs högsla ledningen af
all andlig och kyrklig musik i Preussen, och synnerligast vid domkyrkogudsljenstcu
i Berlin. Deremot träffades han ock samtidigt al en svär smärta, i det han genom
döden förlorade sin moder, som han högt älskat.
I Januari 1843 utkom i Leipzig programmet till den nya musikskolan. Såsom
lärare nämndes till en början Mendelssohn, llauptmann, Schumann, David, Pohlenz och
Becker. På Mendelssohns föranlålande förmåddes Moscheles framdeles till att
öfver-flylla till Leipzig och öfverlaga piano-lärareplalsen, som förut innehafts af Schumann.
Mcndelssohn sjelf gaf undervisning i solosång, instrumeulalspelning och komposition.
Med del eldiga nit, som var honom eget, verkade han i sitt nya kall och utvecklade,
livad man ej väntat af honom, en betydande talang i den musikaliska pedagogiken.
Hans elever kunna ej tacksamt nog erinra sig hans lärorika vinkar vid kompositioners
genomseende, del intresse han förstod gifva sina lektioner i solosången och del högre
pianospelet. Äfven vid de lägre klassernas examina måste ofta hvar och en elev
serskildt visa honom prof på sin färdighet l. ex. i modulerandet; hans lifliga blick,
hans lina öra undgick intet; de blyga, som ville undangömma sig bland mängden,
frammanade lian sjelf, och när någons sedliga uppförande väckte hans misshag, underlät
han ej all tillrättavisa honom. Derjcmte undandrog han sig alt gälla såsom ledare af
det hela; han ville, eller sitt eget uttryck, eudast vara »en af de sex lärarnc.»
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
