- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
15:2

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• •

#t”

!»<•

t

t

Iti /

i.i i

2) * Vater unsero af Heinr. Schiils (1615—1672).

3) »Kyrie» ur elt Requiem af Ant. Lotti (1717—1720).

4) Magnifical af i\7c. Porgora (1748—1753).

5) C/ior och Aria ur operan »Olimpiade» af Ad. Hasse (1731—1783).

6) Chor ock Aria ur operan »Plolemeo» af Joh.MottL Naunuinn (1776—4801).

7) Finale ur operan »Sargino» af Fcrd. Paei’ (1803—1807).

8) Ouverture ur operan »Euryanlhe» af C. M. von fVcber (1816—1826).

9) Aria ur operan »Teobald och Isolina» af Franc. Morlacchi (1810—1841).

10) »Salve regina» af C. G. Reissiger (1826—ännu).

ti) Matros-sang och Ciior ur operan »Flygande Holländaren» af Rich. fVagner

(1843—1849).

Jag vill nu göra en lilen framställning och ett bedömande af de särskildla numrorna
och deras utförande.

4 • • • t

N:o I var af den gamla, fromma, i vackraste mening enfaldiga, musikarten.
Formen var ej mveket friare än hos Ockcnheim och mindre omvexlande än den
meren-dels är hos Josquin; men innehållet andades varmare, och en innerlighet och oskuld
låg uppenbar i dc ständigt enahanda harmonierna, som kändes uppfriskande för det vid
öfverlastade accorder vanda örat. Hela choralen var som ett vackert allvarligt barn

• * # ^ 1 I * • • ^ I 0 , B • «

och gafs af sångehoren med en rörande pietet och enkelhet. Ilur gerna hade jag ej
hört om den igen längre fram på aftonen, då man dansade kring gyllene kalfven under
pipande och lekande. — N:o 2 log sig ej så väl ut. Deu hade ock farliga grannar.
Den saknade Wallherska choralens okonstlade behag och den mästerliga och fasta

" i *. • , i > • i•

arkilekloniken i Loltis Kyrie. Ett något oredigt sammanväfvande af figurerade satser,

• * * • * I * V “ 1 • • ø • * J • • | •

nästan aldrig ihophållna, utan laggda efter hvarandra, gjorde den lång. — N:o 3 kändo
jag förut, men hade aldrig hört den utföras. Den slutar med en fuga, ej af den lösa
sorlen, som sprattlar sig fri i 8:dc eller 9:de takten, utan en sträng, allvarlig,, som
talar till slut samma språk, om samma sak, ur samma skäl, till samma mål; ej en
sådan, som i all sin formela förträflligbel har det felet att icke stå i öfverensstämmelse

7 ° »t

med texten eller icke vara sångbar — ett mycket vanligt fel i icke-ilalienska
kompositioner — utan en för öga, öra och känsla lika underbart berrlig, en sådan som

J #.• •• ••.# * » / ’ ^ * * 1 •:

I. ex. Handels »Durch seine Wundcn» i Messias. Och hur förträffligt utfördes den cj!
Inga rallentandos, inga portamentos, inga forte och piano, ulan sLräng takt, noggrann
augifning af hvarje ton, jemna och fulla drag såväl med stråken som auden. Detta
och eLt sednare nummer återgaf mig tron på en slags fullkomligbel inom tonkonsten,
som jag länge betviflat, nemligen det bästas ej bloLl idecla utan äfven reela företräde.
Man kommer så lätt, genom tusende rön, derhän all man säger: ja, det der är för-

• * • • I I

träflligt, men det lager sig ej ut; för tanken är del skönt, men för örat har det ej
det fulländade behag som t. ex. denna visa, denna vals .... Det var ej så jag tänkte
nu, under afhörandel af delta Kyrie. Det var för örat så skönt, all jag är öfvertygad

att äfven de, som blott på konserter å la Musard söka näring för sitt musiksinne,

* * * • • • * * *’’ * „ ’ * • • 9 • • * ’m’ 4

skulle haft svårt för all ej uppmärksamt höra på. Men — hvem bryr sig om Lolli?

när se vi hans namn på våra programmer? .... Den ena ensidigheten drifver fram

den andra. Jag kanske uppskattar de äldre italienska mäslarnc för högt; men då har

det säkerligen sin rot i ett lemligen allmänt underskattande och förgätande af deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free