Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
effekter genomkorsa hvarandra i alla riktningar i mäktiga motsatser och i en skenbar
forvirring, som uppnår konstens högsta punkt.–––––»
»Då M.y full af glädje öfver sitt verk, lemnade pulpeten, nalkades jag honom med
hänförda känslor. Ögonblicket för vårt möte skulle aldrig kunnat väljas lyckligare.
Och likväl fattades vi efter den första helsningen af samma vemodiga känsla. »Huru!»
• • •
sade han, »är det verkligen lolf år, sedan vi drömmande vandrade i romerska
cam-pagnan?» — Ja, och äfven i Caracallas bad. — »Jaså, och ännu alltid densamme, änuu
samma satiriska lynne?»
Nej nej, skämtets tid är förbi; jag ville bara pröfva ert
minne, och höra om ni förlåtit mina hädelser. Så långt är jag skiljd från allt skämt,
att jag nu, vid vårt första återseende, på fullt allvar vill be er om en skänk, hvarvid
jag Fäster det högsta värde. — »Och det vore?» — Gif mig den staf, hvarmed ni
nyligen dirigerat ert nyaste verk. — »Hjertans gerna, men med vilkor, att iii gifver
mig eder.» — Med största nöje; koppar utbyter jag gerna mot guld. — Och sålunda
öfverlemnades mig M:s musikspira. Dagen derpå sände jag honom min bastanta
ekbatong jemte följande ord, hvilka, som jag hoppas, ej skulle varit ovärdiga sjclfva den
sista Mohikanaren:»
»Till Höfdingen Mendelssohn!»
4 •* | f •
»Store herrskare! vi hafva lofvat hvarandra att byta toraahawker. när har du
min. Han är grof; din är enkel; endast Squaws och blekkinder älska präktiga vapen.
Och när den store anden öfverflyLtar oss till jagtfallen i själarnes land, må då krigarne
vid rådhyddans dörr upphänga vära förenade tomahawkerl»
• •
»I M:s väsende u!talar sig en hjerlats godhet, ett själsbehag, som jag förut ej
funnit hos honom. För öfrigt hafva dessa egenskaper ej mildrat strängheten i hans
konståsigter, endast söker han icke alt truga dem på andra, utan inskränker sig som
kapellmästare till alt framdraga hvad som synes honom godt, och lemna i mörkret det
som han anser dåligt eller skadligt. Endast älskar han ännu nog mycket de döda.
• • • • •
Vid denna tid hörde man ock för första gången M:s stora konsertaria, sjungen af
M:I1 Schloss på hennes konsert d. 9 Februari 1843. Den är grandios i anläggningen,
eldig och smakfull i stilen; håller midten mellan Beelhovens »Ah perfido» och den
stora arian ur Alhalia af Weber.
(Forts.)
»
Korrespondens-artikel.
Leipzig den 21 Oktober 1853.
Jag hade ej hunnit mer an komina till hotellet efter ankomsten hit, Söndagen d. 9 Okt. på e. ra.,
då jag skyndade att skafTu mig biljett till den snart börjande konserten i Gewandhaus, den andra i
i ordningen af de 20 abonnements-konserler för symfoni- och vokalmusik, som har hvarje vinter
uppföras. Jag inträdde i den väl bekanta salen, -J timme före konsertens början redan fullsatt (utom
på gallerierna, der platserna äro numercrade), åferläste mottot öfver orkestern : ars vera est verum
gaudium, såg den derunder i sednare lider uppsatta modellerade medaljongen med Mendelssohns bild,
hans genius ännu vakande öfver det af honom till europeisk ryktbarhet förda institutet, och hörde
snart sorlet i salongen förstummas i det ögonblick dirigenten, konsertmästaren Ferdinand David,
trädde framför sin pult. Man började med ouverturen till Sommarnatlsdröinmcn. Orkestern, förstärkt
sedan jag sist hörde den, nu rörande sig med 28 violiner, 9 altvioler, 9 violonceller och 4
kontra-basar (de sista få till antalet, i jcmförelse med violinmassau, dock spelade af skickliga artister)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
