Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid kunde gälla för fulländadt. Det var »Z)ie erste fValpvrgisnachl» (natten
till den l:sta Maj), ballad af Goethe, som gafs för första gången i Leipzig den 2
Februari nämnde år. .
Mendelssohn hade redan i Rom komponerat detta verk, sannolikt till följd af Goethes
önskan, som, under M:s vistande hos honom, tycks hafva med den unge tonsättaren
samspråkat om saken. Redan d. 9 Sept. 1831, skref Goethe till Mendelssohn härom:
»Denna dikt har egentligen en högre symbolisk intention. Man återfinner nemligen i
hela vcrldshistoricn, att det gamla, grundade, pröfvade, lugnande blir genom
uppdykande innovationer undanskjutet, bortlrängdt, och, om ej alldeles utrotadt, dock
åtminstone inlvingadt i den trångaste rymd. Mellantiden, då hatet ännu kan ocb vill
motverka, är här pregnant nog skildrad, och en liflig, outplånlig entusiasm uppflammar
• •
anuu en
i dans och klarhet.»
Huru M. än må hafva uppfattat detta Goethes yttrande, så är det .visst, att hans
fantasi erhållit en liflig impuls af det dramatiska lifvet i poemet, det musikaliska
välljudet, det fantastiska elementet samt det ypperliga tillfället till musikalisk målning.
Tonmåleriet i ouverlyren, som antyder öfvergången från vintren till våren,
april-månadens ombyllighet, är redan förträffligt; äfvensa det derpå följande korta tenorsolot
med frunlimmerskör, som framtrollar den leende majhimlen. Del dramatiska framträder
mest Iefvandc i den intressanta kören af väktarne och folket: »VerthtiR euch, wackre
Männcr», som på det lifligaste åskådliggör hela scenen. Uti kören »Kommt mit Zacken
und mit Gabeln», som närmar sig det groteska, har tonsättaren lemnat sin ungdomliga
böjelse för det fantastiska fullkomligt fria tyglar, ehuru alltid med en beundransvärd
formbeherrskning, som äfven i detta skenbart vilda tonkaos förslår bevara ordning och
harmoni. Ölver allt det infernaliska larmet sväfvar slutligen lugnt och allvarligt
Druidens stämma: »Die Flamme r vittig t sich rom Raz/ch, so reinig’ utisern Glauben.»
Angående Mendelssohn i Leipzig och hans »Walpurgisnacht» berättar Rerlioz, som
vid nyårstiden 1843 på sin tyska konstresa kom till Leipzig:
»Då jag steg ur vagnen vände jag mina steg genast till Gewandhaus-lokalen, der
min konsert skulle ega rum, och der generalrepetitionen till Mendelssohns nyaste verk
»Walpurgisnatten» just var i full gång. I sanning, jag öfverraskades på det högsta af
rösternas välljud, sångarnes säkerhet, orkesterns noggrannhet och lyftning, men
isynnerhet af kompositionens skönhet. Jag är böjd att anse detta M:s verk för det
gedignaste af allt livad han skrifvil. Dikten är af Goethe, men har ingenting
gemensamt med Walpurgisnatten i Faust. Handlingen inträffar i kristendomens första tider,
då hedningarnes bruk, alt på bergen offra åt gudarne, var strängt förbudet. På vissa
tider af uret församla sig nemligen under nattens stillhet på bergen den störtade
afguda-tjeristens anhängare och uppställa vid ingångspassen ett stort antal beväpnade och
besynnerligt maskerade väktare. Vid ett öfverenskommet tecken, i det ögonblick, då
oflerpresten bestiger altaret och uppstämmer den heliga bönesången, utbrister, under
svängandet af facklor och treuddar, väktarskaran, lik infernaliska fantomer, i ett
ursinnigt ljut, för att dölja oflersången och bortskrämma de oinvigdas förvelenhet. Man
måste höra M:s toner, för alt rätt uppskatta det rikhaltiga ämne, som här erbjudes
en skicklig tonsättare. Han har ock på ett underbart sätt begagnat del. Ilaus partitur
är, oaktadt dess konstfulla kombinationer, fullkomligt klart; röster ocb iustrumeutal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
