- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
16-17:2

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till cn del motsvarat hvad man i rent musikaliskt afseende af dem haft alt förvänta.
Hvari då söka orsaken, hvarföre deras verk icke hållit sig uppe på scenen? Naturlige»
uti ett mindre Ivckligt val af text, samt brist på förmågor, som förstå välja sådana
stoff, som alltigenom låta sig musikaliskt behandlas. Våra bättre sceniska författare,
låna ogerna sina namn till författandet af operatexter, emedan, såsom de något egoistiskt
yttra, »vid medgång, äran tillfaller komponisten uteslutande, och, vid motgång, man
alltid finner något förljenstfullt i musiken, då man dcremot lägger det inträffade fiascot
texten till last.» Heldrc då, än att öfverlemna sig åt medelmåttiga scribenler (hvilket
full ju äfven förekommit), halva några af våra komponister kommit på den, som
erfarenheten tydligen visat, lemligen olyckliga ideen, alt sjelfva författa librett till sin
musik, och, med total saknad af kännedom om scenen och dess efieclcr, hafva de
knappt haft nöjet se sina verk upplefva mer än en enda representation på scenen. Då
ett oblid t öde alltså tyckts förfölja våra operakomponister, hafva de sedermera
förlorat lusten alt fortsätta på denna bana, och på länge har ingenting af inhemska
författares pennor på vår lyriska scen blifvil uppfördt. Ligger nu den dramatiska musiken
i hufvudstaden i dvnla, är del med nöje författaren af dessa rader går att omnämna,
del man inom landet varit verksam. Tvennc nya Svenska Operetter, (Priifningen,
Operett i 3 akter, text och musik af IV. Söhrting’, samt Skogsfrun, komisk Operett
i 2 akter af F. A. Frieberg’) hafva nemligen under loppet af sist lidne vinter blifvil
uppförde på sällskapstheatrar i Wisby och Norrköping. Da begge dessa verk befinna
sig i manuscript, och äro skrifna för enskilda kretsar, eger kritiken visserligen ingen
rätt att dermed förfara; men då de vittna om ett konstnärligt slräfvande,’är del en
pligt för denna organ inom pressen att dem framhålla, isynnerhet då de tillhöra en
afdclning al tonkonsten, som hos oss länge varit åsidosatt. Vid granskning af
partituren till begge operetterna finner man omisskänliga musikaliskl-dramatiska anlag, ett

bemödande efter karakteristik, samt osök t hot och enkelhet i stvlen. Vid inhämtandet

* %

af textens innehåll åter synes, all begge komponisterna ej varit särdeles noggranna med

sina val. Läsaren må sjelf afgöra, huruvida följande innehåll af »Pröfningen» förljenar

den möda och den omsorg komponisten i sin musik eguat densamma. Emilie, äldsta

dolt ren till cn egendomsherre på landet, har tvenne friare, hvilka stå lika högt i hennes

gunst, och bemöda sig begge lika ifrigt att qvarblifva i densamma. Då hon icke tvekes

vilja låta liden afgöra, för hvilken hon kommer att känna större böjelse, ämnar hon

• •

genom list pröfva begges karakter, odi derefter göra sitt val. Alskarne anmodas genom
anonyma biljetter all på olika tider infinna sig i trädgården, der dc anträffa en beslöjad
dam, (en väninna till Emilie och ulförarinna af intrigen) hvilken för dem uppdukar cn
historia om ett fruntimmer, som, liggande pä dödssängen, önskar fala med en ung man,
som stått i något ömmare förhållande till henne. För Löjtnanten uppgifves denna man vara
Kammarherril, och tvärtom. Emilie, gömd i en berceau, kan gifva akt på det intryck
denna berättelse kommer alt göra på de begge rivalerna, deraf sluta till djupet af begges
sinnelag, och derefter blifva med sig sjelf ense, hvem hon ämnar tillhöra. Löjtnanten
beslår profvel bäst; han blir uppskakad deraf, alt Kammarherrn, fastän han knutit en
förbindelse med en person, som han dock sedermera öfvcrgifvil, likväl nu står färdig
all vilja gifta sig med en flicka, som han (Löjtnanten) med passion älskar. Han
uppsöker Kammarherrn, och besvär honom alt gå sitt föregifna offers sista önskan till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free