Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moles; det kommer lili tvist, hvilken säkerligen hade slutat med cn duell, såvida icke
en gammal Magister kommit emellan och sliftat försoning. Intrigen uppdagas nu,
Emilie har beslutat sig för Löjtnanten, och hennes far lägger, innan ridåns nedgång,
de begge älskandes händer tillsamman. En bihandling i slvckel är en fest på
egendoms-herrns namnsdag, hvarom ordas vidt och bredt, utan att slå i ringaste inre sammanhang
med hufvudhandlingen. Måste man beklaga att Hr Söhrling funnit delta prosaiska,
platta sujet värdigt en bearbetning (en en-akts komedi med namnet »Pröfningen»
uppfördes år 1842 på Mindre teatern i Stockholm, och behandlar samma ämne), ja, måste
det förekomma än besynnerligare, att han förvandlat den fordna enakls-koinedicn till
en operett i trenne akter, så får man å andra sidan rättvist erkänna, att han, genom
en liflig, karakteristisk och fängslande musik, till en viss grad förstått öfverskyla den
klandervärda libretlen. Hr S. är en konstnär; hans musikaliska smakriglning är ädel,
hans motiver, om ock icke alltid egendomliga, säga dock något, och hans
instrumentation är klokt beräknad och mången gång af mycken god verkan. Del bäst lyckade
bland operettens 13 musiknumror är utan tvifvel terzetten emellan Emilie, hennes yngre
syster och väninnan, hvarvid planen till pröfningen uppgöres. Delta musikstycke är
väl tänkt och utfördt, och har en viss egendomlig romantisk anstrykning, som ännu
mer förhöjes genom en vald instrumentering. 1 allmänhet är vår kompositör en öfvad
harmoniker, och gör sig sällan saker^till några förseelser; del icke rätt smakfulla finnes
någon gång uti vissa fördubblingar, hvilka icke halva anspråk på att få gälla såsom
unison. Anmärkningsvärdt är, alt Hr S. icke försett sin operett med någon ouverture;
kanhända är han en vän af den i utlandet nu rådande satsen, all en ouverture till
operan icke behöfves, eller också har han förmodligen insett, att ett förberedande af
styckets karakter, hvarför ju ouverturen egentligen är till, vore onödigt, emedan någon
karakter i pjesen icke existerar; i sådant fall kan man gifva honom rätt.
(Forts.)
Några ord om mnsiken i Tyskland ock Italien.
(Forts. fr. foreg. N:r.)
Dresden, den 9 November. Jag har varit i katolska kyrkan och hört den
berömda musiken der. Rösterna, goss-sopraner och basar, lägre och högre, voro utmärkt
rena och fylliga. Oaktadt all ansträngning kunde jag, till min förvåning, ej märka
någon all- eller tenor-röst. Orgel-läktaren lemnade rum åt en liten orkester, som
säkerligen bestod af utmärkta musici, ty utförandet var ypperligt. De kompositioner
jag hörde voro åter af föga kyrklig anda och hade varit mera på sitt ställe i en
konsertsal. Orgeln, som är af Silbermann, begagnades endast vid körens responsa, i
Ii vilka de starka och klingande gossrösterna togo sig förträffligt ut. Isynnerhet var del
ofta återkommande »Amen» eukcll och kraftfullt. Jag kände mig stundtals rörd nästan
till tårar och benägen alt hängifva mig at cn underbart mild och Ijuf känslighet, som
jag aldrig erfarit i våra svenska kyrkor. Men den föreföll mig tillika så veklig och
sinnligt angenäm, att jag blygdes för den. Den var icke andakt. Låg felet hos mig
eller i sjelfva sättet för gudstjenslen? Det vet jag ej. Nog kan det ligga i sättet; och
det ligger der säkert oftare än man vill erkänna. Den katolska och den
prolestau-tiska kyrkoljensten äro alltför skarpa molsättuingar, alt ej delta skulle vara fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
