Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
steget framåt, är del största snille, så är Haydu det största musikaliska snille, ty
ingen före eller efter honom har i tonkonsten verkat ett så betydande framsteg som
han, ej Mozart, ej Bccthoven. Han gaf den en mera klar, mera behagfull och falllig
form, han nedlade i den mera uttryck och sanning samt lade grunden till vår nya
instrumentation.
Trägna och länge fortsatta studier beredde honom en betydlig färdighet i
kontrapunktisk konst och förnämligast i fugan. Utrustad med denna färdighet började han
komponerandet af sina första qvarteller. Dessa äro derlore ock något torra, egentligen
blott friare behandlade fugor med ideer i den tidens moderna form. Studerar man
den) i ordningsföljd från början, så kan man följa bildningsgången af hans anda; man
märker, hvilka iakttagelser hun gjorde vid sina egna såväl som vid sina samtidas arbelenr
hvad han fann vara bristfälligt och hvilka förbältringsmaximer han derifrån härledde.
På denna väg lärde Haydn inse, att ideernas upprepande är en oeftergiflig princip
i musiken, emedan delta är del enda medel all som en form, som ett helt uppställa ett
musikstycke. Men han märkte ock, att detta nödvändiga upprepande hittills oftast
förekommit i en och samma gestalt, och han kände det tröttande, det känslodödande
deruti. Här upptäckte han sålunda en brist hos sin tid och uppställde för sig den läran,
alt tankarnes upprepande väl borde bibehållas, men tillika vid hvarje deras
återkommande något mjll bifogas dem, så alt de ständigt iingo uppträda i nya dagrar, nya
skuggor, eller i förändrad gestalt, i olika tonlärg.
Detta var den första stora hufvudregcl, som han utgrundade, som han alltmera
utpräglade och hvilken lörde honom till den beundransvärda förmågan, alt af några få
takter utveckla dessa stora, intressanta, färgrika laflor, hvilka med den strängaste cuhet
förena den utomordentligaste mångfald.
Denna hans stora uppfinning, det tematiska arbetet, har haft det mest afgörande
inflytande på musiken, ty alla solida tonsättare efter honom hafva erkänt och användt
det såsom grundväscndlligt i all instrumentalmusik. Men ingen af hans efterföljare
har häruli öfverlräflal honom. Mozart och Beelhoveu uppnådde honom, de använde ock
delta tematiska arbete på annat sätt och frambringade derigenom mångfaldiga nya,
herrliga tonbilder, dock öfverlräflade de Haydn ej deri. Bland alla sednare componisler
har ingen, ej en gång Mcndelssohn, ens uppnått honom i ideernas för v ond Ung skon st*
Mänga af de nyare och nyaste tyckas till och med, att döma efter deras arbeten,
förstå foga eller intet af saken.
Deii andra bristen, som Haydn upptäckte hos den tidens musik, var
instrumentationens tomhet och torrhet. Han anade de välljud, de behag, som lågo förborgade
i de olika instrumenterna, och de många nya, sköna effekter, livilka genom annat
användande, genom nya blandningar af desamma skulle kunna vinnas. Häraf bildade
han sin andra hufvudregcl: Välljud öfverallt, sä många nya sått som möjligt att
använda och blanda instrumenterna, och, till följd häraf, så mänga nya välljuds-effekler
• •
som möjligt. Afvcn här har han frambragt utomordentligt, då man i detta hänseende
jemför hans arbeten med hans föregångares; dock har han häruti öfverlräfTats af Mozart
och Beelhoveu, hvilka bringat den nya instrumenlalionskonslcn till en dittills icke anad
fulländning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
