Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sang j
från tliealorn i Palermo. Orkeslern spelade slarfvigt, om ock icke till den grad som
i Venedig. Det är, i allmänhet sagdt, icke i soIoH och chörcrna som man får
anledning all beundra italienska sängen och dess verkliga företräden, ulan i cnscmblesaker
och recitativet. I arian, romansen och cavalinan märker man sällan den fulländning
och innerlighet i föredraget, som är temligen vanlig hos de bästa sån g arne och
sångerskorna norr om alperna, måhända derfore att soloT merendels är af öfvervägande
lyrisk natur och just det dramatiska utförandet häst passar tillsamman med italienska
sångsällel; chörcrna äro hvarken tillräckligt stora eller nog omsorgsfullt inöfvade för
all mäta sig med ens de vanligaste på tyska theatrarne: deremol eger näslau alltid en
duett, trio, qvarlett o. s. v. på italienska scenen en samklang och en så naturlig och
tefvandc friskhet, att man, älven då sjelfva kompositionen är obetydlig eller till och
med klen, utan saknad länker tillbaka på klockspel eller konstgjorda blommor, som förr
Rirljusal en; och hvad recitativet ändtligen beträffar, så måste jag tillstå alt jag först
här funnit del vara en Icfvandc och oumbärlig beståndsdel i operan. Här — i
recitativet — visar sig hastigast och mest påfallande huruvida den sjungande besitter något
dramatiskt anlag eller ej. I sednare fallet förvärras merendels det onda genom bemödandet
alt med löstcns styrka eller klangfullhct ersätta bristen på naturlig och oinvexlande
deklamation. Recitationen blir så cn i högsta grad tillkonstlad ocb osammanbängande
och sjelfva sången monoton och ful, då den, till följe af recitativets väsende,
måste sakna melodi. Den röst, Italienaren använder här, ligger vida närmare intill
lal-än sångrösten; den kan följaktligen med mer tydlighet, färgskiftning och naturlighet
ålcrgifva längre och oinvexlande ordsalser. Någongång närmar han sig ett tillbörligt
»arioso» eller blir föredraget mera sjungande, men oftare får man höra honom använda
ett rent »parlando», utan alla quasibestämningar. Att återge orden rätt och
begripligt är honom hulvudsak; och detta är äfven kompositörens hufvudsakliga niål vid
skrifvandcl af ett recitativ, skulle jag tro.
icke vid ordsalscn, blir recitativet, såsom sådant, förstördi. Delta gäller nu egentligen
om det s. k. enkla recitativet, som både är det äldsta och det af Italicnarne mest
använda, men i betydlig mån äfven om del oeeompagnerade och laktmcssiga. Del
** m
gäller äfvenså företrädesvis om komiska operan, men i hög grad också om den
heroiska och romantiska. Blott ett exempel! Att Gluck är en mästare i recitativet nekar
säkert ingen. Låt någon föredraga Agamemnons herrliga aria: »0 Arlcmis» och vid
de i densamma förekommande recilaliverna begagna sig af del hos oss och Tyskarne
vanliga rccilationssätlet, ncmligen med sångröst; och jag frågar med lillförsigt, om del
ej nödvändigt måste bli tvunget, liflöst, fult.––––-Del är onekligen en stor lordel
iör den italienska sångaren alt recitativet bar ett motsvarande musikaliskt element inom
sjelfva folklifvet, alt del hos honom rj blott förekommer som konstyltring, ulan älven
i alldagliga sammanlefnaden visar sig som en nationcl egendomlighet. Jag har ofta
varit i tillfälle all höra huru vid lifligare samtal eller under upprörd sinnesstämning
de sista slafvelserna eller orden i hvarje sats uttalas på ett sätt, som tydligt påminner
om de vanliga tonfallen i recitativet. Mellan uppretade och grälande gondolierer i
Venedig var del till och med vanligt att hela satser framsades recitativiskl; och de
kringståeudes då och då j chorus yttrade: »chc cosa?» . . , »va via»! . . . »brulln
hestia U . . . »benissimo!» . . . o. d. förcföllo mig rätt ofta, genom ett märkbart, om ock
Der största vigten lägges vid tonsatsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
